”Morgongåva?” undrade torsten Edklinth och rynkade ögonbrynen. Han satt i morgonrock hemma i soffan och höll för tredje gången på att läsa igenom Salanders självbiografi då Monica Figuerola ringde. Eftersom det var en bra stund efter midnatt antog han att det var något djävulskap på gång.
”Morgongåva”, upprepade Monica Figuerola. ”Sandberg och Lars Faulsson körde upp dit vid sjutiden i kväll. Curt Svensson från Bublanskis gäng hade span på dem hela vägen, vilket underlättas av att vi har en spårsändare i Sandbergs bil. De parkerade i närheten av gamla järnvägsstationen och promenerade därefter några kvarter och sedan tillbaka till bilen och återvände till Stockholm.”
”Jag förstår. Träffade de någon eller …?”
”Nej. Det var det som var så besynnerligt. De klev ur bilen och gick en runda och sedan tillbaka till bilen och hem till Stockholm.”
”Jaha. Och varför ringer du mig halv ett på natten och berättar detta?”
”Det tog ett tag innan vi kom på det. De promenerade förbi en byggnad som hyser Hallvigs Reklamtryckeri. Jag pratade med Mikael Blomkvist om saken. Det är där Millennium trycks.”
”Åh fan”, sa Edklinth.
Han insåg omedelbart implikationerna.
”Eftersom Falun var med antar jag att de tänkte göra ett sent besök på tryckeriet, men avbröt expeditionen”, sa Monica Figuerola.
”Varför det?”
”Därför att Blomkvist har bett Dragan Armanskij bevaka tryckeriet fram till dess att tidningen ska distribueras. De såg förmodligen bilen från Milton Security. Jag antog att du ville ha den här informationen omedelbart.”
”Du har rätt. Det betyder att de börjat ana ugglor i mossen …”
”Om inte annat så måste larmklockor ha börjat ringa då de såg bilen. Sandberg släppte av Faulsson i city och återvände därefter till adressen på Artillerigatan. Vi vet att Fredrik Clinton finns där. Georg Nyström kom dit ungefär samtidigt. Frågan är hur de kommer att agera.”
”Rättegången börjar på tisdag … Kan du ringa till Blomkvist och be honom skärpa säkerheten på Millennium. För alla eventualiteters skull.”
”De har redan en rätt bra säkerhet. Och sättet de blåst rökringar kring sina avlyssnade telefoner är i proffsklass. Faktum är att Blomkvist är så pass paranoid att han har utvecklat metoder för avledande manövrar som vi skulle kunna ha nytta av.”
”Okej. Men ring honom i alla fall.”
Monica Figuerola stängde sin mobiltelefon och lade den på sängbordet. Hon höjde blicken och betraktade Mikael Blomkvist, som låg naken lutad mot fotändans sänggavel.
”Jag ska ringa dig och föreslå att du höjer säkerheten på Millennium”, sa hon.
”Tack för tipset”, sa han torrt.
”Jag menar allvar. Om de börjar ana ugglor i mossen finns det risk att de agerar ogenomtänkt. Och då kan ett inbrott vara på gång.”
”Henry Cortez sover där i natt. Och vi har överfallslarm direkt till Milton Security som finns tre minuter bort.”
Han satt tyst en sekund.
”Paranoid”, muttrade han.
KAPITEL 24: MÅNDAG 11 JULI
Klockan var sex på måndagsmorgonen då Susanne Linder från Milton Security ringde på Mikael Blomkvists blå T10.
”Sover du aldrig?” undrade Mikael sömndrucket.
Han sneglade på Monica Figuerola som redan var uppe och hade bytt om till joggingshorts men ännu inte fått på sig t-tröjan.
”Jo. Men jag blev väckt av nattjouren. Det tysta larmet vi installerat i din lägenhet gick klockan tre i morse.”
”Jaha?”
”Så jag fick åka ned och titta vad som hade hänt. Det här är klurigt. Kan du komma förbi på Milton Security nu på morgonen? Rätt omgående.”
”Det här är allvarligt”, sa Dragan Armanskij.
Klockan var strax efter åtta då de träffades framför en TV-monitor i ett konferensrum på Milton Security. Mötet bestod av Armanskij, Mikael Blomkvist och Susanne Linder. Armanskij hade också kallat in Johan Fräklund, 62 år, en före detta kriminalinspektör vid Solnapolisen som var chef för Miltons operativa enhet, och den förre kriminalinspektören Sonny Bohman, 48 år, som följt Salanderaffären från starten. Samtliga begrundade den övervakningsfilm som Susanne Linder just visat för dem.
”Det vi ser är att Jonas Sandberg öppnar dörren till Mikael Blomkvists lägenhet klockan 03.17 nu på morgonen. Han har egna nycklar … Ni kommer ihåg att den där låssmeden Faulsson gjorde avtryck av Blomkvists reservnycklar för flera veckor sedan då han och Göran Mårtensson gjorde inbrott i lägenheten.”
Armanskij nickade bistert.
”Sandberg uppehåller sig i lägenheten i drygt åtta minuter. Under den tiden vidtar han följande åtgärder. Dels hämtar han en liten plastpåse från köket som han fyller. Sedan skruvar han loss bakstycket i en högtalare som du har i vardagsrummet, Mikael. Det är där han placerar påsen.”
”Hmm”, sa Mikael Blomkvist.
”Detta att han hämtar en påse från ditt kök är signifikativt.”
”Det är en påse från Konsum som jag haft småbaguetter i”, sa Mikael. ”Jag brukar spara dem för att stoppa ost och sådant i.”
”Jag gör samma sak hemma hos mig. Och det signifikativa är förstås att påsen har dina fingeravtryck. Därefter hämtar han en gammal SMP från din skräppåse i hallen. Han använder en sida från tidningen till att slå in ett föremål som han placerar överst i din garderob.”
”Hmm”, sa Mikael Blomkvist igen.
”Det är samma sak där. Tidningen har dina fingeravtryck.”
”Jag förstår”, sa Mikael Blomkvist.
”Jag åkte över till din lägenhet vid femtiden. Jag hittade följande. I din högtalare finns nu ungefär 180 gram kokain. Jag tog ett prov på ett gram som finns här.”
Hon placerade en liten bevispåse på konferensbordet.
”Vad finns i garderoben?” undrade Mikael.
”Ungefär 120 000 kronor i kontanter.”
Armanskij pekade åt Susanne Linder att stänga av TV:n. Han tittade på Fräklund.
”Mikael Blomkvist är alltså inblandad i kokainhandel”, sa Fräklund godmodigt. ”Uppenbarligen har de börjat känna någon sorts oro för vad Blomkvist sysslar med.”
”Det här är ett motdrag”, sa Mikael Blomkvist.
”Motdrag?”
”De upptäckte Miltons säkerhetsvakter i Morgongåva i går kväll.”
Han berättade vad han hade fått veta av Monica Figuerola om Sandbergs utflykt till Morgongåva.
”En flitig liten rackare”, sa Sonny Bohman.
”Men varför just nu?”
”De är uppenbarligen oroliga för vad Millennium kan komma att ställa till med då rättegången börjar”, sa Fräklund. ”Om Blomkvist grips för kokainhandel så kommer hans trovärdighet att sjunka dramatiskt.”
Susanne Linder nickade. Mikael Blomkvist såg tveksam ut.
”Så hur ska vi hantera det här?” undrade Armanskij.
”Vi gör ingenting i det här läget”, föreslog Fräklund. ”Vi sitter med trumf på hand. Vi har en utmärkt dokumentation på hur Sandberg placerar bevismaterialet i din lägenhet, Mikael. Låt fällan slå igen. Vi kommer omedelbart att kunna bevisa din oskuld och dessutom kommer det här att bli ytterligare ett bevis för Sektionens kriminella beteende. Jag skulle gärna vara åklagare när de där gynnarna ska ställas inför skranket.”
”Jag vet inte”, sa Mikael Blomkvist långsamt. ”Rättegången börjar i övermorgon. Millennium utkommer på fredag, rättegångens tredje dag. Om de tänker sätta dit mig för kokainhandel så bör det ske innan dess … och jag kommer inte att kunna förklara hur det har gått till förrän tidningen kommer. Det betyder att jag riskerar att sitta häktad och missar upptakten på rättegången.”
”Det finns med andra ord skäl för dig att hålla dig osynlig denna vecka”, föreslog Armanskij.
”Nja … jag måste jobba ihop med TV4 och göra en del andra förberedelser. Det skulle vara olägligt …”