Monica Figuerola följde med. Hon sjönk ned på en stol i köket och lät Martina Sjögren servera henne kaffe medan Erika Berger och Mikael Blomkvist installerade sig på övervåningen och Susanne Linder kontrollerade larm och elektronisk övervakningsutrustning kring fastigheten.
”Det finns tandborstar och hygienartiklar i byrån utanför badrummet”, ropade Martina Sjögren uppför trappan.
Susanne Linder och de två livvakterna från Milton Security installerade sig i rum på bottenvåningen.
”Jag har varit igång sedan jag blev väckt klockan fyra i morse”, sa Susanne Linder. Ni kan göra upp vaktschema, men låt mig sova till åtminstone fem i morgon bitti.”
”Du kan sova hela natten så sköter vi det här”, sa en av livvakterna.
”Tack”, sa Susanne Linder och gick och lade sig.
Monica Figuerola lyssnade förstrött medan de två livvakterna kopplade upp rörelselarm i trädgården och drog sticka om vem som skulle ta första passet. Den som förlorade gjorde i ordning en smörgås och satte sig i ett TV-rum intill köket. Monica Figuerola studerade de blommiga kaffekopparna. Hon hade också varit igång sedan tidig morgon och kände sig lagom mör. Hon funderade på att åka hem då Erika Berger kom ned och hällde upp en kopp kaffe. Hon slog sig ned på andra sidan bordet.
”Mikael somnade som ett utblåst ljus så fort han kom i säng.”
”Reaktion på adrenalinet”, sa Monica Figuerola.
”Vad händer nu?”
”Ni får hålla er undan i några dagar. Inom en vecka är det här över, hur det än slutar. Hur mår du?”
”Jovars. Fortfarande lite skakig. Det är inte varje dag något sådant här händer. Jag har just ringt och förklarat för min make varför jag inte kommer hem i kväll.”
”Hmm.”
”Jag är gift med …”
”Jag vet vem du är gift med.”
Tystnad. Monica Figuerola gnuggade sig i ögonen och gäspade.
”Jag måste hem och sova”, sa hon.
”För guds skull. Sluta tjafsa och gå och lägg dig hos Mikael”, sa Erika.
Monica Figuerola betraktade henne.
”Är det så tydligt?” undrade hon.
Erika nickade.
”Har Mikael sagt något …”
”Inte ett ord. Han brukar vara rätt diskret då det gäller hans dambekanta. Men ibland är han som en öppen bok. Och du är uppenbart fientlig då du tittar på mig. Ni försöker dölja något.”
”Det är min chef”, sa Monica Figuerola.
”Din chef?”
”Ja. Edklinth skulle bli vansinnig om han visste att jag och Mikael har …”
”Jag förstår.”
Tystnad.
”Jag vet inte vad som pågår mellan dig och Mikael, men jag är inte din rival”, sa Erika.
”Inte?”
”Mikael är min älskare då och då. Men jag är inte gift med honom.”
”Jag har förstått att ni har ett speciellt förhållande. Han berättade om er då vi var ute i Sandhamn.”
”Har du varit ute i Sandhamn med honom. Då är det allvarligt.”
”Driv inte med mig.”
”Monica … jag hoppas att du och Mikael … Jag ska försöka hålla mig ur vägen.”
”Och om du inte kan det?”
Erika Berger ryckte på axlarna.
”Hans förra fru flippade helt då Mikael var otrogen med mig. Hon slängde ut honom. Det var mitt fel. Så länge Mikael är singel och tillgänglig så tänker jag inte ha några samvetsbetänkligheter. Men jag har lovat mig själv att om han får ihop det på allvar med någon så ska jag hålla mig på avstånd.”
”Jag vet inte om jag vågar satsa på honom.”
”Mikael är speciell. Är du kär i honom?”
”Jag tror det.”
”Då så. Såga honom inte i förtid. Gå och lägg dig nu.”
Monica funderade på saken en stund. Sedan gick hon upp till övervåningen och klädde av sig och kröp ned i sängen hos Mikael. Han mumlade något och lade en arm runt hennes midja.
Erika Berger satt ensam kvar i köket och funderade en lång stund. Hon kände sig plötsligt djupt olycklig.
KAPITEL 25: ONSDAG 13 JULI – TORSDAG 14 JULI
Mikael Blomkvist hade alltid undrat hur det kunde komma sig att högtalare i tingsrätter var så lågmälda och diskreta. Han hade svårt att höra orden i utropet som meddelade att förhandlingen i målet mot Lisbeth Salander skulle inledas i sal 5 klockan 10.00. Han hade dock varit ute i god tid och placerat sig vid entrén till tingsrättssalen. Han var en av de första som släpptes in. Han bänkade sig på åhörarplatsen på salens vänstra sida där han skulle ha bäst utsikt mot svarandens bord. Åhörarplatserna fylldes snabbt. Medias intresse hade ökat gradvis tiden före rättegången, och den senaste veckan hade åklagare Richard Ekström intervjuats dagligen.
Ekström hade varit flitig.
Lisbeth Salander stod åtalad för misshandel och grov misshandel i fallet Carl-Magnus Lundin; för olaga hot, mordförsök och grov misshandel i fallet med den framlidne Karl Axel Bodin, alias Alexander Zalachenko; för två fall av inbrott – dels i framlidne advokat Nils Bjurmans sommarstuga i Stallarholmen, dels i hans bostad vid Odenplan; för tillgrepp av fortskaffningsmedel – en Harley-Davidson ägd av en viss Sonny Nieminen, medlem i Svavelsjö MC; för tre fall av olaga vapeninnehav – en tårgaspatron, en elpistol och en polsk P-83 Wanad som återfunnits i Gosseberga; för stöld eller undanhållande av bevismaterial – formuleringen var oklar men syftade på den dokumentation hon hittat i Bjurmans sommarstuga, samt för ett antal mindre förseelser. Sammanlagt hade Lisbeth Salander sexton åtalspunkter mot sig.
Ekström hade även läckt uppgifter som antydde att Lisbeth Salanders mentala tillstånd lämnade en del i övrigt att önska. Han åberopade dels den rättspsykiatriska utredning av doktor Jesper H. Löderman som framställts vid hennes 18-årsdag, dels en utredning som efter tingsrättsbeslut vid en förberedande förhandling författats av doktor Peter Teleborian. Eftersom den sinnessjuka flickan sin vana trogen kategoriskt vägrade att tala med psykiatriker så hade analysen gjorts med utgångspunkt från ”observationer”, vilka hade utförts sedan hon inkvarterats på Kronobergshäktet i Stockholm månaden före hennes rättegång. Teleborian, som hade mångårig erfarenhet av patienten, fastslog att Lisbeth Salander led av en allvarlig psykisk störning och använde ord som psykopati, patologisk narcissism och paranoid schizofreni.
Media hade även rapporterat att sju polisförhör hade hållits med henne. Vid samtliga hade den åtalade vägrat att ens säga god morgon till förhörsledarna. De första förhören hade hållits av Göteborgspolisen medan återstoden hade ägt rum på polishuset i Stockholm. Bandupptagningarna från förhörsprotokollet avslöjade lock och pock, vänliga försök till övertalning och upprepade envetna frågor men inte ett enda svar.
Inte så mycket som en harkling.
Vid några tillfällen hördes Annika Gianninis röst på banden då hon konstaterade att hennes klient uppenbarligen inte ämnade svara på frågor. Åtalet mot Lisbeth Salander vilade följaktligen uteslutande på teknisk bevisning och de fakta som polisutredningen kunnat fastställa.
Lisbeths tystnad hade försatt hennes försvarsadvokat i en tidvis brydsam position eftersom hon tvingades vara nästan lika tystlåten som sin klient. Vad Annika Giannini och Lisbeth Salander diskuterade i enrum var konfidentiellt.