Domare Iversen beslutade att rätten skulle ta lunch.
Curt Svensson hade sällskap av två uniformer då han exakt klockan 12.00 lade sin väldiga näve på kommissarie Georg Nyströms axel utanför restaurang Mäster Anders på Hantverkargatan. Nyström tittade häpet upp på Curt Svensson som satte sin polislegitimation under Nyströms näsa.
”God dag. Du är häktad som misstänkt för delaktighet i mord och mordförsök. Åtalspunkter kommer att meddelas dig av Riksåklagaren vid en häktningsförhandling nu på eftermiddagen. Jag föreslår att du villigt följer med”, sa Curt Svensson.
Georg Nyström såg ut som om han inte begrep det språk som Curt Svensson talade. Men han konstaterade att Curt Svensson var en person som man skulle följa med utan att protestera.
Kriminalinspektör Jan Bublanski hade sällskap av Sonja Modig och sju uniformerade poliser då medarbetaren Stefan Bladh vid författningsskyddet exakt klockan 12.00 släppte in dem på den slutna avdelning som utgjorde Säkerhetspolisens domäner på Kungsholmen. De stegade genom korridorerna till dess att Stefan stannade och pekade på ett rum. Kanslichefens sekreterare såg fullständigt perplex ut då Bublanski höll upp sin polislegitimation.
”Var vänlig och sitt still. Det här är ett polisingripande.”
Han trampade fram till den inre dörren och avbröt kanslichef Albert Shenke mitt i ett telefonsamtal.
”Vad är detta?” undrade Shenke.
”Jag heter kriminalinspektör Jan Bublanski. Du är gripen för brott mot svensk grundlag. Du kommer att delges en lång rad enskilda åtalspunkter under eftermiddagen.”
”Det här är ju oerhört”, sa Shenke.
”Ja, visst är det”, sa Bublanski.
Han lät försegla Shenkes tjänsterum och placerade två uniformer som vakt utanför dörren med en förmaning att inte släppa någon över tröskeln. De hade tillstånd att använda batong och till och med dra sina tjänstevapen om någon med våld försökte tränga sig in.
De fortsatte processionen genom korridoren till dess att Stefan pekade på ytterligare en dörr och upprepade proceduren med budgetchefen Gustav Atterbom.
Jerker Holmberg hade Södermalmspiketen som uppbackning då han exakt klockan 12.00 bankade på dörren till ett tillfälligt hyrt kontorsutrymme på tredje våningen tvärs över gatan från tidskriften Millenniums redaktionslokal på Götgatan.
Eftersom ingen öppnade dörren beordrade Jerker Holmberg att Södermalmspolisen skulle bryta upp den, men innan bräckjärnet hade hunnit komma till användning öppnades en springa i dörren.
”Polis”, sa Jerker Holmberg. ”Kom ut med händerna väl synliga.”
”Jag är polis”, sa polisinspektör Göran Mårtensson.
”Jag vet. Och du har licens på en jävla massa skjutvapen.”
”Ja men, jag är polis på tjänsteärende.”
”Så fan heller”, sa Jerker Holmberg.
Han fick assistans att luta Mårtensson mot väggen och plocka av honom tjänstevapnet.
”Du är gripen för olaga avlyssning, grovt tjänstefel, upprepade hemfridsbrott hos journalisten Mikael Blomkvist på Bellmansgatan och förmodligen ytterligare åtalspunkter. Boja honom.”
Jerker Holmberg gjorde en snabb inspektionsrunda i kontorsutrymmet och konstaterade att där fanns elektronik nog att starta en inspelningsstudio. Han avdelade en polis som vakt i rummet med instruktioner att sitta stilla på en stol och inte lämna fingeravtryck.
Då Mårtensson fördes ut genom porten till fastigheten höjde Henry Cortez sin digitala Nikon och tog en serie om tjugotvå bilder. Han var förvisso ingen proffsfotograf och bilderna lämnade en del i övrigt att önska i kvalité. Men rullen såldes nästkommande dag till en kvällstidning för en rent ut sagt hutlös summa.
Monica Figuerola var den enda av de poliser som deltog i dagens razzior som drabbades av en incident utanför planerna. Hon hade uppbackning av Norrmalmspiketen och tre kollegor från RPS/Säk då hon exakt klockan 12.00 gick in genom porten till fastigheten på Artillerigatan och avverkade trapporna till den lägenhet på översta våningen som ägdes av företaget Bellona.
Operationen hade planerats med kort varsel. Så fort styrkan hade samlats utanför dörren till lägenheten gav hon klartecken. Två stadiga uniformer från Norrmalmspiketen lyfte en fyrtiokilos murbräcka i stål och öppnade dörren med två välriktade knackningar. Piketstyrkan, försedd med skyddsvästar och förstärkningsvapen, ockuperade lägenheten under loppet av cirka tio sekunder efter att dörren forcerats.
Enligt den spaning som skett sedan gryningen hade fem personer som identifierats som medarbetare i Sektionen passerat in genom porten på morgonen. Samtliga fem uppbringades inom loppet av några sekunder och belades med handfängsel.
Monica Figuerola var iförd skyddsväst. Hon gick genom den lägenhet som hade varit Sektionens högkvarter sedan 1960-talet och slängde upp dörr efter dörr. Hon konstaterade att hon skulle behöva en arkeolog som hjälpreda för att sortera den mängd papper som fyllde rummen.
Ännu bara några sekunder efter att hon passerat in genom ytterdörren öppnade hon dörren till ett mindre utrymme långt in i lägenheten och upptäckte att det var ett övernattningsrum. Hon befann sig plötsligt öga mot öga med Jonas Sandberg. Han hade utgjort ett frågetecken vid morgonens fördelning av arbetsuppgifter. Under gårdagskvällen hade den spanare som var satt att övervaka Sandberg tappat bort honom. Hans bil hade varit parkerad på Kungsholmen och han hade inte varit synlig i sin bostad under natten. På morgonen hade man inte vetat hur han skulle kunna lokaliseras och gripas.
De har nattbemanning av säkerhetsskäl. Naturligtvis. Och Sandberg sover efter nattskiftet.
Jonas Sandberg hade bara kalsonger på sig och tycktes yrvaken. Han sträckte sig efter ett tjänstevapen på nattduksbordet. Monica Figuerola böjde sig fram och vispade ned vapnet på golvet, bort från Sandberg.
”Jonas Sandberg, du är anhållen som misstänkt för delaktighet i morden på Gunnar Björck och Alexander Zalachenko, samt delaktighet i mordförsök på Mikael Blomkvist och Erika Berger. Sätt på dig byxorna.”
Jonas Sandberg riktade ett knytnävsslag mot Monica Figuerola. Hon parerade närmast som en eftertänksam reflex.
”Skämtar du?” sa hon. Hon grep tag i hans arm och vred om handleden så kraftigt att Sandberg tvingades baklänges ned på golvet. Hon vältrade över honom på mage och placerade sitt knä över hans ryggslut. Hon bojade honom själv. Det var första gången sedan hon börjat på RPS/Säk som hon faktiskt hade utnyttjat handbojorna i ett tjänsteärende.
Hon överlät Sandberg till en uniform och gick vidare. Slutligen öppnade hon den sista dörren längst in i lägenheten. Enligt de ritningar som hämtats från stadsbyggnadskontoret var det ett litet krypin mot gården. Hon stannade på tröskeln och tittade på den mest utmärglade fågelskrämma hon någonsin sett. Att hon stod framför en dödssjuk människa betvivlade hon inte för en sekund.
”Fredrik Clinton, du är gripen för delaktighet i mord, mordförsök och en lång rad andra brott”, sa hon. ”Ligg stilla i sängen. Vi har kallat på en ambulanstransport för att forsla dig till Kungsholmen.”
Christer Malm hade placerat sig omedelbart utanför entrén på Artillerigatan. Till skillnad från Henry Cortez kunde han hantera sin digitala Nikon. Han använde ett kort teleobjektiv och bilderna var av proffsklass.
De visade hur medlemmarna i Sektionen en efter en fördes ut genom porten och placerades i polisbilar, och hur slutligen en ambulans hämtade Fredrik Clinton. Hans ögon mötte kameraobjektivet i just det ögonblick Christer knäppte. Han såg orolig och förvirrad ut.
Bilden vann senare pris som Årets Bild.
KAPITEL 27: FREDAG 15 JULI
Domare Iversen knackade klubban i bordet klockan 12.30 och förklarade att tingsrättsförhandlingarna därmed återupptagits. Han kunde inte undgå att notera att en tredje person plötsligt dykt upp vid Annika Gianninis bord. Holger Palmgren satt i rullstol.