Hon protesterade inte då han ledde henne till badrummet. Hon satte fingrarna i halsen och gjorde som han föreslog. Då hon kom ut i baren igen hade han hällt upp ett stort glas sodavatten åt henne. Hon drack upp hela glaset och rapade. Han spolade upp ytterligare ett glas.
”Du kommer att må fan i morgon”, sa Harry.
Hon nickade.
”Det är inte min sak, men om jag var du skulle jag hålla mig nykter ett par dagar.”
Hon nickade igen. Sedan gick hon tillbaka till badrummet och spydde.
Hon stannade kvar i Harry’s Bar i ytterligare någon timme innan hennes blick hade klarnat så pass att Harry vågade släppa iväg henne. Hon lämnade honom på ostadiga ben, promenerade ned till flygplatsen och följde stranden längs marinan. Hon promenerade till dess att klockan var halv nio och marken hade slutat gunga. Först då återvände hon till hotellet. Hon gick upp till sitt rum och borstade tänderna och sköljde av sig i ansiktet, bytte kläder och gick tillbaka ned till hotellbaren i foajén och beställde en kopp svart kaffe och en flaska mineralvatten.
Hon satt obemärkt i tystnad vid en pelare och studerade människorna i baren. Hon såg ett par i 30-årsåldern inbegripna i ett lågmält samtal. Kvinnan var klädd i en ljus sommarklänning. Mannen höll hennes hand under bordet. Två bord längre bort satt en svart familj, han med begynnande grå tinningar, hon med en vacker färgsprakande klänning i gult, svart och rött. De hade två barn strax under tonåren. Hon studerade en grupp affärsmän i vita skjortor och slips med sina kavajer över stolsryggarna. De drack öl. Hon såg ett sällskap pensionärer som utan tvivel var amerikanska turister. Männen var klädda i basebollkepsar, tenniströjor och lediga byxor. Kvinnorna hade designerjeans, röda toppar och solglasögon i snoddar. Hon såg en man i ljus linnekavaj och grå skjorta och mörk slips som kom in från gatan och hämtade nycklar i receptionen innan han styrde över till baren och beställde en öl. Hon satt tre meter från honom och fokuserade blicken då han lyfte en mobiltelefon och började prata på tyska.
”Hej, det är jag … är allt väl? … det går bra, vi har nästa möte i morgon eftermiddag … nej, jag tror att det löser sig … jag blir kvar i minst fem eller sex dagar och åker därefter till Madrid … nej, jag är inte hemma förrän i slutet av nästa vecka … jag med … jag älskar dig … javisst … jag ringer senare i veckan … puss.”
Han var 185 centimeter lång, drygt 50, kanske 55 år, blond med gråsprängt hår som var lite längre än kortklippt, en vek haka och för mycket vikt runt midjan. Ändå tämligen väl bibehållen. Han läste Financial Times. När han avslutat sin öl och gick mot hissen reste sig Lisbeth Salander och följde efter.
Han tryckte på knappen till våning sex. Lisbeth tog plats bredvid honom och lutade bakhuvudet mot hissväggen.
”Jag är berusad”, sa hon.
Han tittade på henne.
”Jaså?”
”Ja. Det har varit en sådan där vecka. Låt mig gissa. Du är affärsman av något slag, kommer från Hannover eller någonstans i norra Tyskland. Du är gift. Du älskar din fru. Och du måste stanna här i Gibraltar i ytterligare ett par dagar. Så mycket förstod jag av ditt telefonsamtal i baren.”
Han tittade förbluffad på henne.
”Själv är jag från Sverige. Jag känner ett oemotståndligt behov av att ha sex med någon. Jag skiter i om du är gift och jag vill inte ha ditt telefonnummer.”
Han höjde ögonbrynen.
”Jag bor på rum 711, våningen ovanför dig. Jag tänker gå upp på mitt rum, klä av mig, bada och lägga mig i sängen. Om du vill göra mig sällskap så ska du knacka på inom en halvtimme. Annars kommer jag att somna.”
”Är det här någon sorts skämt?” frågade han då hissen stannade.
”Nej. Jag ids inte tjafsa med att gå ut på någon krog och ragga. Antingen knackar du på hos mig eller så får det vara.”
Tjugofem minuter senare knackade det på dörren på Lisbeths hotellrum. Hon hade ett badlakan runt kroppen då hon öppnade.
”Kom in”, sa hon.
Han klev in och såg sig misstänksamt omkring i rummet.
”Det är bara jag här”, sa hon.
”Hur gammal är du egentligen?”
Hon sträckte ut handen och plockade upp sitt pass som låg på en byrå och gav det till honom.
”Du ser yngre ut.”
”Jag vet”, sa hon och öppnade badhandduken och slängde den på en stol. Hon gick till sängen och drog bort överkastet.
Han stirrade på hennes tatueringar. Hon sneglade över axeln.
”Det här är ingen fälla. Jag är tjej, singel och här några dagar. Jag har inte haft sex på flera månader.”
”Varför valde du just mig?”
”Därför att du var den ende i baren som såg ut att inte vara i sällskap.”
”Jag är gift …”
”Och jag vill inte veta vem hon är eller ens vem du är. Och jag vill inte diskutera sociologi. Jag vill knulla. Klä av dig eller gå ned till ditt rum igen.”
”Bara så där?”
”Varför inte. Du är vuxen och vet vad du förväntas göra.”
Han funderade i en halv minut. Han såg ut som om han tänkte gå. Hon satte sig på sängkanten och väntade. Han bet sig i underläppen. Sedan tog han av sig byxorna och skjortan och stod tveksamt kvar i kalsongerna.
”Allt”, sa Lisbeth Salander. ”Jag tänker inte knulla med någon som har kalsongerna på sig. Och du ska använda kondom. Jag vet var jag har varit, men jag vet inte var du har varit.”
Han drog av sig kalsongerna och gick fram till henne och lade handen på hennes axel. Lisbeth blundade då han böjde sig ned och kysste henne. Han smakade bra. Hon lät honom luta ned henne på sängen. Han var tung på henne.
Jeremy Stuart MacMillan, advokat, kände nackhåren resa sig i samma ögonblick som han öppnade dörren till sitt kontor i Buchanan House på Queensway Quay ovanför marinan. Han kände tobaksrök och hörde att en stol knarrade. Klockan var strax före sju på morgonen och hans första tanke var att han hade överraskat en inbrottstjuv.
Sedan kände han en doft av kaffe från bryggaren i pentryt. Efter några sekunder klev han tveksamt över tröskeln och gick genom hallen och kikade in i sitt rymliga och elegant möblerade arbetsrum. Lisbeth Salander satt i hans kontorsstol med ryggen mot honom och fötterna på fönsterbrädan. Hans bordsdator var påslagen och hon hade uppenbarligen inte haft några problem med att forcera lösenordet. Hon hade heller inte haft några problem med att öppna hans säkerhetsskåp. Hon hade en folder med hans högst privata korrespondens och bokföring i knäet.
”God morgon, fröken Salander”, sa han till sist.
”Mmm”, svarade hon. ”Det finns nybryggt kaffe och croissanter i pentryt.”
”Tack”, sa han och suckade uppgivet.
Han hade för all del köpt kontoret med hennes pengar och på hennes uppmaning, men han hade inte förväntat sig att hon skulle materialisera sig utan förvarning. Dessutom hade hon hittat och uppenbarligen läst en bögporrtidning som han hade haft gömd i en skrivbordslåda.
Så generande.
Eller kanske inte.
När det gällde Lisbeth Salander upplevde han att hon var den mest dömande människa han någonsin träffat då det handlade om personer som irriterade henne men att hon aldrig någonsin ens höjde ögonbrynen inför människors svagheter. Hon visste att han officiellt var heterosexuell men att hans mörka hemlighet var att han attraherades av män och att han sedan skilsmässan femton år tidigare gått in för att förverkliga sina mest privata fantasier.
Så lustigt. Jag känner mig trygg med henne.
Eftersom hon ändå befann sig i Gibraltar hade Lisbeth beslutat att besöka advokat Jeremy MacMillan som skötte hennes ekonomi. Hon hade inte varit i kontakt med honom sedan strax efter årsskiftet och ville veta om han hade passat på att ruinera henne under hennes frånvaro.