”Nieminen. Jag är ute.”
”Grattis.”
”Var är du?”
”Nyköping.”
”Och vad fan gör du i Nyköping?”
”Vi fattade beslut om att ligga lågt när du och Magge greps och till dess att vi visste bättre hur landet låg.”
”Nu vet du hur landet ligger. Var är alla?”
Hans-Åke Waltari förklarade var de kvarvarande fem medlemmarna i Svavelsjö MC befann sig. Förklaringen gjorde inte Sonny Nieminen vare sig lugn eller nöjd.
”Och vem fan sköter butiken medan ni gömmer er som kärringar.”
”Det där är inte rättvist. Du och Magge drar iväg på något jävla jobb som vi inte har en aning om och helt plötsligt är ni inblandade i en eldstrid med den där jävla efterlysta subban och Magge är skjuten och du är gripen. Sedan gräver snuten upp lik i vårt lager i Nykvarn.”
”Och?”
”Och vi började undra om du och Magge dolt någonting för oss andra.”
”Och vad fan skulle det vara? Det är vi som tar in jobben till firman.”
”Men jag har inte hört ett ord om att lagret också var en skogskyrkogård. Vilka är döingarna?”
Sonny Nieminen hade en skarp replik på tungan men hejdade sig. Hans-Åke Waltari var en trög jävel, men läget var inte det allra bästa att starta ett gräl. Nu handlade det om att snabbt konsolidera styrkorna. Efter att ha nekat sig igenom fem polisförhör var det heller inte särskilt smart att basunera ut någon bekräftelse på att han hade kunskap om ämnet i en mobiltelefon två hundra meter från polishuset.
”Skit i döingarna”, sa han. ”Det där har jag ingen aning om. Men Magge sitter i skiten. Han kommer att sitta inne ett tag och i hans frånvaro är det jag som basar.”
”Okej. Vad händer nu?” undrade Waltari.
”Vem håller ett öga på egendomen om ni alla gått under jorden?”
”Benny Karlsson stannade och håller ställningarna i klubbhuset. Polisen gjorde husrannsakan samma dag som ni greps. De hittade ingenting.”
”Benny K”, utbrast Nieminen. ”Benny K är för fan en rookie som knappt är torr bakom öronen.”
”Lugn. Han har sällskap av den där blonda fan som du och Magge brukar umgås med.”
Sonny Nieminen blev plötsligt iskall. Han såg sig hastigt omkring och promenerade några meter bort från dörren till tobaksaffären.
”Vad sa du?” frågade han med låg röst.
”Den där blonda saten som du och Magge umgås med dök upp och ville ha hjälp med ett gömställe.”
”Men för helvete, Waltari, han är ju lyst i hela jävla Sverige för polismord.”
”Ja … det var därför han ville ha ett gömställe. Vad skulle vi göra? Han är ju din och Magges kompis.”
Sonny Nieminen blundade i tio sekunder. Ronald Niedermann hade gett Svavelsjö MC åtskilligt med jobb och goda förtjänster i flera års tid. Men han var absolut ingen vän. Han var en farlig jävel och en psykopat och dessutom en psykopat som polisen jagade med blåslampa. Sonny Nieminen litade inte en sekund på Ronald Niedermann. Det allra bästa vore om han dök upp med en kula i skallen. Då skulle polisuppvaktningen i alla fall avta en smula.
”Så vad har ni gjort av honom?”
”Benny K har hand om honom. Han tog ut honom till Viktor.”
Viktor Göransson var klubbens kassör och finansielle expert, bosatt strax utanför Järna. Göransson hade gymnasieexamen i ekonomi och hade inlett sin karriär som finansiell rådgivare till en jugoslavisk krogkung innan ligan åkte dit för grov ekonomisk brottslighet. Han hade träffat Magge Lundin på Kumla i början av 1990-talet. Han var den ende i Svavelsjö MC som gick klädd i slips och kavaj.
”Waltari, sätt dig i bilen och möt mig i Södertälje. Hämta mig utanför pendeltågsstationen om fyrtiofem minuter.”
”Jaha. Varför så bråttom?”
”Därför att vi måste få grepp om situationen så snabbt som möjligt.”
Hans-Åke Waltari sneglade förstulet på Sonny Nieminen som satt moltyst medan de körde ut till Svavelsjö. Till skillnad från Magge Lundin brukade Nieminen aldrig vara särskilt lättsam att ha att göra med. Han var bildskön och såg vek ut men var en lättantändlig och farlig jävel, särskilt då han hade druckit. För ögonblicket var han nykter, men Waltari kände en oro inför framtiden med Nieminen som ledare. Magge hade alltid på något sätt kunnat få Nieminen att foga sig. Han undrade hur framtiden skulle gestalta sig med Nieminen som tillförordnad klubbpresident.
Benny K syntes inte till i klubbhuset. Nieminen gjorde två försök att ringa honom på mobilen, men fick inget svar.
De åkte hem till Nieminens gård, drygt en kilometer från klubbhuset. Polisen hade gjort husrannsakan där, men inte hittat något av värde för utredningen i samband med Nykvarn. Polisen hade inte hittat något som styrkte kriminell belastning alls, varför Nieminen befann sig på fri fot.
Han duschade och bytte kläder medan Waltari tålmodigt väntade i köket. Därefter promenerade de drygt 150 meter in i skogen bakom Nieminens gård och skrapade bort jordlagret som täckte en ytligt begravd kista innehållande sex handeldvapen, varav en AK5, en större mängd ammunition och drygt två kilo sprängämnen. Det var Nieminens lilla vapenförråd. Två av vapnen i kistan var polska P-83 Wanader. De stammade från samma parti som det vapen Lisbeth Salander hade tagit från Nieminen i Stallarholmen.
Nieminen sköt ifrån sig tanken på Lisbeth Salander. Det var ett obehagligt ämne. I cellen i polishuset i Södertälje hade han gång på gång för sitt inre spelat upp scenen då han och Magge Lundin hade anlänt till Nils Bjurmans sommarstuga och hittat Salander på gårdsplanen.
Händelseutvecklingen hade varit helt oförutsägbar. Han hade åkt ut tillsammans med Magge Lundin för att bränna ned advokat Bjurmans förbannade sommarstuga. De hade åkt på instruktion av den där förbannade blonde jäveln. Och de hade snubblat över den förbannade Salander – ensam, 150 centimeter lång och mager som en sticka. Nieminen undrade hur många kilo hon egentligen vägde. Sedan hade allt gått på tok och exploderat i en våldsorgie som ingen av de två hade varit förberedd på.
Rent tekniskt kunde han förklara händelseförloppet. Salander hade haft en tårgaspatron som hon tömt i Magge Lundins ansikte. Magge borde ha varit förberedd men var inte det. Hon sparkade honom två gånger och det behövs inte särskilt mycket muskelstyrka för att sparka av ett käkben. Hon överrumplade honom. Det kunde förklaras.
Men sedan tog hon även honom, Sonny Nieminen, mannen som fullvuxna och vältränade karlar tvekade att ge sig in i ett bråk med. Hon rörde sig så snabbt. Han hade kämpat för att få fram sitt vapen. Hon hade slagit ut honom lika förnedrande lättsamt som om hon vispat en mygga åt sidan. Hon hade en elpistol. Hon hade …
Han mindes nästan ingenting när han vaknade, Magge Lundin var skjuten i foten och polisen anlände. Efter en viss palaver mellan Strängnäs och Södertälje hamnade han i finkan i Södertälje. Och hon hade stulit Magge Lundins Harley-Davidson. Hon hade skurit bort Svavelsjö MC:s logga från hans skinnjacka – själva den symbol som gjorde att folk vek åt sidan i krogkön och som gav honom en status som en vanlig Svensson inte ens kunde begripa. Hon hade förnedrat honom.
Sonny Nieminen kokade plötsligt inombords. Han hade tigit sig igenom polisförhören. Han skulle aldrig någonsin kunna berätta om vad som hade hänt i Stallarholmen. Fram till det ögonblicket hade Lisbeth Salander inte betytt ett dugg för honom. Hon var ett litet sidoprojekt som Magge Lundin sysslade med – återigen på uppdrag av den förbannade Niedermann. Nu hatade han henne med en passion som förvånade honom. Han brukade vara kylig och analyserande men han visste att någon gång i framtiden skulle han få möjlighet att ge igen och utplåna skamfläcken. Men först måste han få ordning i det kaos som Salander och Niedermann tillsammans åstadkommit för Svavelsjö MC.