”Och vad betyder det?”
”Det är uppenbart att han försetts med falsk identitet. Det måste ha skett med myndigheters goda minne.”
”Säpo alltså?”
”Blomkvist påstår det. Men exakt hur det gått till vet jag inte. Det förutsätter att födelsebevis och en rad andra papper förfalskats och placerats i offentliga svenska register. Jag vågar inte uttala mig om det legala i den hanteringen. Det beror förmodligen på vem som fattat beslutet. Men för att göra det legalt måste beslutet i det närmaste ha fattats på regeringsnivå.”
En viss tystnad lägrade sig i Bublanskis tjänsterum medan de fyra kriminalinspektörerna övervägde implikationerna.
”Okej”, sa Bublanski. ”Vi är fyra korkade snutar. Om regeringen är inblandad så tänker jag inte kalla dem till förhör.”
”Hmm”, sa Curt Svensson. ”Det skulle eventuellt kunna leda till en konstitutionell kris. I USA kan man kalla regeringsmedlemmar till förhör i en vanlig domstol. I Sverige måste man gå via konstitutionsutskottet.”
”Vad vi däremot skulle kunna göra är att fråga chefen”, sa Jerker Holmberg.
”Fråga chefen?” undrade Bublanski.
”Thorbjörn Fälldin. Han var statsminister.”
”Okej. Vi brummar upp till var det nu är han bor och frågar förre statsministern om han har fejkat identitetshandlingar för en avhoppad rysk spion. Jag tror inte det.”
”Fälldin bor i Ås i Härnösands kommun. Jag kommer några kilometer därifrån. Min pappa är centerpartist och känner Fälldin väl. Jag har träffat honom flera gånger både som barn och vuxen. Det är en otvungen person.”
Tre kriminalinspektörer tittade förbluffade på Jerker Holmberg.
”Du känner Fälldin”, sa Bublanski tveksamt.
Holmberg nickade. Bublanski trutade med läpparna.
”Ärligt talat …”, sa Holmberg. ”Det skulle kunna lösa ett antal problem om vi fick förre statsministern att komma med en redogörelse så att vi vet var vi står i allt detta. Jag kan åka upp och prata med honom. Säger han inget så säger han inget. Och pratar han så sparar vi kanske en hel del tid.”
Bublanski övervägde förslaget. Sedan skakade han på huvudet. I ögonvrån såg han att både Sonja Modig och Curt Svensson nickade eftertänksamt.
”Holmberg … det är bra att du erbjuder dig, men jag tror att vi lägger den idén på hyllan så länge. Tillbaka till fallet. Sonja.”
”Enligt Blomkvist kom Zalachenko hit 1976. Så vitt jag kan förstå finns det bara en person han kan ha fått den informationen från.”
”Gunnar Björck”, sa Curt Svensson.
”Vad har Björck sagt till oss?” frågade Jerker Holmberg.
”Inte mycket. Han hänvisar till sekretess och säger att han inte kan diskutera något utan tillstånd från sina överordnade.”
”Och vilka är hans överordnade?”
”Det vägrar han att säga.”
”Så vad händer med honom?”
”Jag grep honom för brott mot sexköpslagen. Vi har en utmärkt dokumentation genom Dag Svensson. Ekström var synnerligen upprörd, men i och med att jag hade upprättat en anmälan så riskerar han problem om han lägger ned förundersökningen”, sa Curt Svensson.
”Jaha. Brott mot sexköpslagen. Det kan väl ge dagsböter, antar jag.”
”Förmodligen. Men vi har honom i systemet och kan kalla honom till förhör igen.”
”Men nu är vi alltså inne på Säkerhetspolisens område och tafsar. Det skulle kunna skapa en viss turbulens.”
”Problemet är att inget av det som skett nu hade kunnat ske om inte Säkerhetspolisen på ett eller annat sätt varit inblandad. Det är möjligt att Zalachenko var en verklig rysk spion som hoppade av och fick politisk asyl. Det är också möjligt att han arbetade för Säpo som kunskapare eller källa, eller vilken titel man nu ska ge honom, och att det fanns orsak att ge honom en falsk identitet och anonymitet. Men det finns tre problem. För det första är den utredning som gjordes 1991 och som ledde till att Lisbeth Salander spärrades in olaglig. För det andra har Zalachenkos verksamhet sedan dess inte ett dugg med rikets säkerhet att göra. Zalachenko är en helt vanlig gangster och med stor sannolikhet delaktig i flera mord och annan brottslighet. Och för det tredje råder det ingen tvekan om att Lisbeth Salander sköts och begravdes på hans tomt i Gosseberga.”
”Apropå det, jag skulle väldigt gärna vilja läsa den famösa utredningen”, sa Jerker Holmberg.
Bublanski mulnade.
”Ekström lade beslag på den i fredags och då jag bad att få tillbaka den så sa han att han skulle göra en kopia, vilket han dock aldrig gjorde. Istället ringde han tillbaka och sa att han hade pratat med Riksåklagaren och att det föreligger ett problem. Enligt RÅ innebär hemligstämpeln att utredningen inte får spridas och inte kopieras. Riksåklagaren har begärt in alla kopior till dess att saken är utredd. Det innebar att Sonja fick buda in den kopia hon hade.”
”Så vi har inte utredningen längre?”
”Nej.”
”Fan”, sa Holmberg. ”Det här känns inte bra.”
”Nej”, sa Bublanski. ”Men framför allt innebär det att någon agerar emot oss och dessutom agerar väldigt snabbt och effektivt. Utredningen var ju det som äntligen satte oss på rätt spår.”
”Och då måste vi avgöra vem som agerar mot oss”, sa Holmberg.
”Ett ögonblick”, sa Sonja Modig. ”Vi har Peter Teleborian också. Han har bidragit till vår egen utredning genom att profilera Lisbeth Salander.”
”Just det”, sa Bublanski med mörkare röst. ”Och vad sa han?”
”Han var väldigt orolig för hennes säkerhet och ville henne väl. Men när allt snack var över sa han att hon var livsfarlig och potentiellt skulle göra motstånd. Vi har baserat en hel del av vårt tänk på det han sa.”
”Och han jagade också upp Hans Faste en hel del”, sa Holmberg. ”Har vi hört något från Faste förresten?”
”Han har tagit ledigt”, svarade Bublanski kort. ”Frågan är nu hur vi går vidare.”
De ägnade de kommande två timmarna åt att diskutera möjligheter. Det enda praktiska beslut som fattades var att Sonja Modig skulle återvända till Göteborg nästkommande dag för att höra om Lisbeth Salander hade något att säga. När de slutligen bröt upp gjorde Sonja Modig och Curt Svensson sällskap ned till garaget.
”Jag kom bara att tänka på …” Curt Svensson hejdade sig.
”Ja?” undrade Modig.
”Det var bara det att när vi pratade med Teleborian så var du den enda i gruppen som ställde frågor och kom med invändningar.”
”Jaha.”
”Ja … alltså. Bra instinkt”, sa han.
Curt Svensson var inte känd för att sprida beröm omkring sig och det var definitivt första gången han sagt något positivt eller uppmuntrande till Sonja Modig. Han lämnade henne häpen vid hennes bil.
KAPITEL 5: SÖNDAG 10 APRIL
Mikael Blomkvist hade tillbringat lördagsnatten i säng med Erika Berger. De hade inte ägnat sig åt sex utan bara legat och pratat. En väsentlig del av samtalet hade gått åt till att reda ut detaljerna i Zalachenkohistorien. Sådant var förtroendet mellan Mikael och Erika att han inte för en sekund lät sig hejdas av att Erika skulle börja på en konkurrerande tidning. Och Erika själv hade inte minsta avsikt att sno historien. Det var Millenniums scoop och möjligen kände hon en viss frustration över att inte kunna vara redaktör för det numret. Det skulle ha varit ett nöjsamt sätt att avsluta åren på Millennium.