De samlades åter vid bordet i Wadensjöös chefsrum. Clinton sjönk tyst ned på den stol som erbjöds.
”Ni känner alla Fredrik Clinton”, sa Gullberg.
”Ja”, svarade Wadensjöö. ”Frågan är vad han gör här.”
”Clinton har beslutat att återgå i aktiv tjänst. Han kommer att leda Sektionens operativa avdelning till dess att den nuvarande krisen är över.”
Gullberg höll upp en hand och avbröt Wadensjöös protest innan han ens hunnit formulera den.
”Clinton är trött. Han kommer att behöva assistans. Han måste regelbundet besöka sjukhus för att få dialys. Wadensjöö, du anlitar två personliga assistenter som kan bistå honom med allt praktiskt. Men låt detta vara helt klart: Vad det gäller den här affären är det Clinton som fattar alla operativa beslut.”
Han tystnade och väntade. Ingen protest hördes.
”Jag har en plan. Jag tror att vi kan ro iland det här, men vi måste agera snabbt så att tillfällena inte springer ifrån oss”, sa han. ”Sedan handlar det om hur beslutsamma ni är på Sektionen nu för tiden.”
Wadensjöö upplevde att det låg en utmaning i vad Gullberg sa.
”Berätta.”
”För det första: polisen har vi redan behandlat. Vi gör precis som vi sa. Vi försöker isolera dem i fortsatt utredning i ett sidospår i jakten på Niedermann. Det blir Georg Nyströms jobb. Vad som än händer så är Niedermann inte betydelsefull. Vi ser till att Faste får i uppdrag att utreda Salander.”
”Det är förmodligen inte så knepigt”, sa Nyström. ”Jag tar helt enkelt ett diskret prat med åklagare Ekström.”
”Om han sätter sig på tvären …”
”Jag tror inte att han kommer att göra det. Han är karriärist och ser till vad som gynnar honom själv. Men jag kan förmodligen hitta en hävstång om det skulle knipa. Han skulle avsky att bli indragen i en skandal.”
”Bra. Steg två är Millennium och Mikael Blomkvist. Det är därför Clinton återgått i tjänst. Där fordras extraordinära åtgärder.”
”Det här kommer jag förmodligen inte att gilla”, sa Wadensjöö.
”Förmodligen inte, men Millennium kan inte manipuleras på samma enkla sätt. Däremot bygger hotet från dem på en enda sak, nämligen Björcks polisrapport från 1991. Som läget är nu antar jag att utredningen finns på två ställen, möjligen tre. Lisbeth Salander hittade rapporten men Mikael Blomkvist fick på något sätt tag på den. Det betyder att det fanns någon sorts kontakt mellan Blomkvist och Salander under den tid hon var på rymmen.”
Clinton höll upp ett finger och yttrade sina första ord sedan han anlänt.
”Det säger också något om vår motståndares karaktär. Blomkvist är inte rädd för att ta risker. Tänk på Wennerströmaffären.”
Gullberg nickade.
”Blomkvist gav utredningen till sin chefredaktör Erika Berger som i sin tur budade den till Bublanski. Det betyder att hon också har läst den. Vi kan utgå från att de har gjort en säkerhetskopia. Jag gissar att Blomkvist har en kopia och att en kopia finns på redaktionen.”
”Det låter rimligt”, sa Wadensjöö.
”Millennium är en månadstidning vilket innebär att de inte kommer att publicera i morgon. Vi har alltså tid på oss. Men bägge dessa rapporter måste vi få tag på. Och här kan vi inte gå genom Riksåklagaren.”
”Jag förstår.”
”Det handlar alltså om att inleda en operativ verksamhet och att göra inbrott hos både Blomkvist och på Millenniums redaktion. Klarar du av att organisera det, Jonas?”
Jonas Sandberg sneglade på Wadensjöö.
”Evert, du måste kanske förstå att … vi gör inte sådana saker längre”, sa Wadensjöö. ”Det är en ny tid som handlar mer om dataintrång och teleövervakning och sådant. Vi har inte resurser att ha en operativ verksamhet.”
Gullberg lutade sig fram över bordet.
”Wadensjöö. Då får du ordna resurser för en operativ verksamhet snabbt som fan. Hyr in folk utifrån. Hyr in ett gäng flåbusar från juggemaffian som knackar Blomkvist i huvudet om det behövs. Men de där två kopiorna måste samlas in. Om de inte har kopiorna så har de ingen dokumentation och därmed kan de inte bevisa ett dyft. Om ni inte klarar det så kan du sitta här med tummen i röven till dess att konstitutionsutskottet knackar på dörren.”
Gullbergs och Wadensjöös blickar möttes en lång stund.
”Jag kan ta hand om det”, sa plötsligt Jonas Sandberg.
Gullberg sneglade på junioren.
”Är du säker på att du klarar av att organisera en sådan sak?”
Sandberg nickade.
”Bra. Från och med nu är Clinton din chef. Det är honom du tar order från.”
Sandberg nickade.
”Det kommer att handla en hel del om övervakning. Den operativa avdelningen måste förstärkas”, sa Nyström. ”Jag har några namnförslag. Vi har en kille i den externa organisationen – han arbetar på personskyddet på Säk och heter Mårtensson. Han är orädd och lovande. Jag har länge övervägt att ta honom hit till den interna organisationen. Jag har till och med funderat på om han skulle kunna bli min efterträdare.”
”Det låter bra”, sa Gullberg. ”Clinton får avgöra.”
”Jag har en annan nyhet”, sa Georg Nyström. ”Jag är rädd för att det kan finnas en tredje kopia.”
”Var?”
”Jag har under eftermiddagen fått veta att Lisbeth Salander har fått en advokat. Hennes namn är Annika Giannini. Hon är syster till Mikael Blomkvist.”
Gullberg nickade.
”Du har rätt. Blomkvist har gett sin syster en kopia. Allt annat vore orimligt. Vi måste med andra ord sätta alla tre – Berger, Blomkvist och Giannini – under lupp en tid framöver.”
”Berger tror jag inte att vi behöver bekymra oss för. Det har gått ut ett pressmeddelande i dag om att hon blir ny chefredaktör på Svenska Morgon-Posten. Hon har inte längre något med Millennium att göra.”
”Okej. Men kolla henne i alla fall. Vad gäller Millennium måste vi ha telefonavlyssning, möjlighet att avlyssna deras bostäder och förstås redaktionen. Vi måste kontrollera deras e-post. Vi måste veta vem de träffar och vilka de pratar med. Och vi vill väldigt gärna veta upplägget på deras avslöjande. Och framför allt måste vi kunna lägga beslag på rapporten. En hel del detaljer, med andra ord.”
Wadensjöö lät tveksam.
”Evert, du ber oss bedriva operativ verksamhet mot en tidningsredaktion. Det är något av det farligaste vi kan göra.”
”Du har inget val. Antingen får du kavla upp ärmarna eller så är det dags att någon annan tar över som chef här.”
Utmaningen hängde som ett moln över bordet.
”Jag tror att jag kan hantera Millennium”, sa Jonas Sandberg till sist. ”Men inget av detta löser grundproblemet. Vad gör vi med din Zalachenko? Om han pratar är alla andra ansträngningar förgäves.”
Gullberg nickade långsamt.
”Jag vet. Det är min bit av operationen. Jag tror att jag har ett argument som kommer att övertyga Zalachenko att hålla tyst. Men det fordrar en del förberedelser. Jag åker ned till Göteborg redan i eftermiddag.”
Han tystnade och såg sig omkring i rummet. Sedan spände han ögonen i Wadensjöö.
”Clinton fattar de operativa besluten i min frånvaro”, sa han.
Efter en stund nickade Wadensjöö.
Först på måndagskvällen bedömde doktor Helena Endrin i samråd med sin kollega Anders Jonasson att Lisbeth Salanders tillstånd var så stabilt att hon kunde ta emot besök. Hennes första besökare var två kriminalinspektörer som fick femton minuter på sig att ställa frågor till henne. Hon betraktade de två poliserna under tystnad då de kom in i hennes rum och drog fram stolar.
”Hej. Mitt namn är kriminalinspektör Marcus Erlander. Jag arbetar på våldsroteln här i Göteborg. Det här är min kollega Sonja Modig från polisen i Stockholm.”