Vi lade ner ett stort arbete13 i Hogalidsforeningen. Att vara litteraturansvarig var arbetsamt.14 Trefyra kvallar i veckan gick at.15 Jag akte ner till partiet och hamtade bocker och broschyrer. Men jag behovde inte salja allt sjalv utan kunde fordela jobbet. Vi hade val en tva tusen hushall16 pa var lott. Hogalid var en av Stockholms storsta och genuinaste arbetarforsamlingar.17 Och det var ett valdigt kutande i trappor,18 aven om sondagarna. Nar man ringde pa holl man Ny Dag och bockerna synliga. Forst och framst inriktade man sig pa att salja losnummer till icke-prenu-meranter.19 Sedan att folja upp forsaljningen med prenumeration. Jag blev val bemott. Det bodde nastan enbart arbetare i Hogalid. Dom sag vad man holl i handerna och bjod en att stiga in. Ofta blev det kaffe och diskussion i all vanlighet. Det var platslagare, metallarbetare, byggnadsjobbare, renhallningsarbetare.20 Nar man hade manglat igenom21 hela sitt omrade nagra ganger blev man igenkand.
Biblioteken blev en stor framgang. Det var svenska romaner, men ocksa ryska, amerikanska, tyska. Och sa forstas Marx och Engels, Lenin och Stalin. Litteraturen hade oppnat porten till mitt medvetande sa jag kunde tala mig varm for varans betydelse.22 Och forlaget holl laga priser. Utstyrsel och papperskvalitet fick sitta emellan23 men det spelade ingen roll. Budskapet raknades.24 Vi levde avlagset fran dagens reklambyradesignade slogans.25
Vi organiserade ocksa inbjudningsmoten.26 Da bjods allmanheten att diskutera nat aktuellt problem och sana fanns det alltid i krigets spar.27 Oftast gallde det kommunala fragor. Mellan diskussionerna dracks det kaffe och sjongs allsang.
Den oerhorda propaganda som var riktad mot SKP28 hade
satt sina spar, det var praktiskt taget ett brott att vara kommunist i borjan av kriget. Men manga larde sig inte skrammas. Det radde trangsel och god stamning. Allmanheten tog upp fragan om hur vi skulle gora om det blev tysk ockupation trots allt.
Och vi forklarade for ahorarna att dom maste valja sida.29 For mig var det enkelt och lattfattligt. Jag hade sett fascismens forsta erovringstag iscensatt i Spanien, sett resultatet av detta att vagra ta stallning for eller emot. Spanien kunde demokratierna rycka pa axlarna at.30 Men nu gallde det hela Europa, kunde man rycka pa axlarna at sin egen undergang? For stora grupper betydde fascism inte undergang. Polisen skotte sina jobb som vanligt men nu under nya herrar i Frankrike, armeofficerarna i Finland hade gyllene tider med stod av tyska bajonetter, allt for stora delar av den svenska akademiska varlden solade sig i Hitlers framgangar i fjarran land, hur underbart skulle inte livet bli for dom om framgangarna nadde aven avlagsna lilla Sverige? Over allt forberedelser: Alle man pa post for faderneslandet31 var iden som helt praglade samhallet. Just vid den tiden kom en film som hette Alle man pa post. Efter Danmark och Norge var den svenska militarfarsens folk32 tydligen beredda att gora en insats. Alla populara folkliga skadespelare engagerades. Filmen handlade om hur svensken hamnade i beredskap mot sin vilja men beslot sig for att gora sitt for fosterlandet. Den vanlige svensken, jobbaren, tjanstemannen, bonden. De bevakade en krigsindustri som exporterade vapen sjovagen. En spion och forskare i kanonfabriken meddelade fienden om en transport. Resultat: torpedering, fem svenska liv kravdes. Naturligtvis avslojades spionen av den genompraktige svenske proletaren, inkallad, som vanlig missnojd basse.33 Naturligtvis oskadliggjordes forskaren av den adle svenske yrkesofficeren som offrade sitt liv pa kuppen,34 for sakerhets skull var han ocksa bovens egen bror |och hann innan han med flit korde ihjal bade sig och brodern tala om for andlosa biopubliken att boven var revolutionar fanatiker, kommunist. Det maste i logikens namn innebara latt alla hederliga beredskapsgubbar forsvarade vapenexporten Hill nazisterna.35 Det var filmens egentliga budskap.36
Kan du forestalla dig hur det kandes att resa pa sig efter en sadan film och ga ut i beredskaps-Sverige?37 Nar man visste att just fem manniskoliv gatt at i den svenska verkligheten pa grund av fanatism. Men det var svenska nazister med en officer och en tjanstgorande landsfiskal i spetsen som mordade dom fem, kvinnor, barn, man. Det var attentatet mot Norrskensflamman.38 Hur tror du man sag pa ett samhalle som serverade folket sadan propaganda? Inte bara med stor uppmarksamhet, ocksa med stor vaksamhet. Det var inte fraga om skamt langre, till och med militarfarsen blev allvarlig. Och for oss aktiva kommunister var det sa allvarligt det kan bli.
Det blev en fluga bland folk39 att skaffa varldskarta och knappnalar. Med hjalp av dom kunde man folja dagslaget ute i varlden. Det blev ritual i manga svenska hem. Far horde pa TT:s nyheter i radio och flyttade sedan sina knappnalar, stader, lander bytte agare. Det blev populart. Och det kan man forsta. Pa ett tydligt satt kunde man hemma i vardagsrummet dag for dag folja de fascistiska armeernas valdiga framgangar och samtidigt forvandlades kriget till ett slags sallskapsspel, spannande, underhallande, man kunde delta sjalv, blev ett slags hemmastrateg.
For borgaren som stod dar med groggen i ena handen, knappnalarna i andra och vantade pa senaste nytt fran Moskva (Hitlers version) var det nog bara en fraga om upprensningar innan allt var over.
Jag kopte mig ocksa en san dar leksak i bokhandeln. Och jag tankte ofta pa kvallarna nar det var nyhetsdags att nu borjar man pilla med frontens knappnalar i en valdig massa svenska hem. Alla pa en gang, som styrda av nan befallande osynlig hand. Miljoner svenskar tryckte dit knappnalar men med vilka kanslor? Triumf eller smarta? Det skulle du skriva en roman om. Allt jag kan saga var att vi kommunister tydligen inte hade fullt sa brattom som manga andra att flytta fram knappnalarna. Det kan vara klokt att inte rusa ivag.
Tyskarna kom inte langre framat i oster, ryssarna gick till motoffensiv. Vintern fyrtiotva tillfogades den tyska armen ett oerhort slag utanfor Moskva. Det var andra varldskrigets forsta strimma av hopp och det var Roda armen som svarade for det.
Japans krig mot USA startade i december fyrtioett och fascismen fick en ny maktig fiende. For oss kommunister var det inte sa enkelt som att borja se pa USA som en skock syforeningstanter40 ser pa Jesus for den sakens skull. Vi visste naturligtvis genom studier av Marx och Engels och moderna vetenskapliga analyser att kampen stod mellan olika kapitalistiska system. Det ena hade utvecklats snabbare an det andra och blivit fascistiskt. Nu hade socialister och parlamentariska kapitalister en gemensam fiende. Men sen da? Kapitalismens sista utvecklingsskede ar fascism. Man kan val saga sa har efterat att grunden lades, genom nodtvang, till dagens samforstandspolitik mellan USA och Sovjetunionen. Man borjade inte alska men acceptera varandra. 1941 saddes froet till var tids stora dilemma: hur lange kan Sovjetunionen utharda USA:s allt brantare glidning ner i fascism? Det ar ingen latt fraga att besvara for socialister. Inte i dagens teknokratiska varld. Den dag nar samforstand inte langre ar mojligt drar en ny istid in som en universell katastrof. Socialism bygger pa tanken att i fred och frihet bygga upp ett samhalle dar varje manniska far forverkliga sig sjalv. Det kan inte vara latt for manniskor som lever i sadana samhallen att ta forsta steget mot katastrofen. Men 1941 var det sjalvklart for Sovjetunionen att man i Hitler-valdet hade en gemensam fiende med de vastallierade.
Nagon anledning till yster gladje over USA:s intrade i kriget hade man inte. Japans segrar i inledningsskedet var sa forkrossande att det stod klart att kriget snarare forlangts. Redan fran borjan kom en stor del av vara diskussioner att galla upprattandet av en andra front. Stalin propsade stenhart pa det. Just darfor kunde vi kommunister inte forsta de vanliga storsvenska argumenten.41 De gick ut pa att om tyskarna inte vann i ost sa skulle Roda armen oversvamma Europa, forslava Europa, som man uttryckte det. Men Sovjetunionen hade ingen sadan onskan. De som pastod detta trodde ryssarna skulle ha det, darfor att man tankte hur man sjalv skulle handlat, darfor att man tog erovring som nagot sjalv-klart.42 Men om Stalin hade hyst sana planer skulle han inte gjort det till ett huvudnummer att USA och England genast maste oppna en andra front43 genom att invadera Europa vaster ifran. Denna fraga dok upp redan 1942 och den blev central och avgorande for det fortsatta umganget anda fram till invasionen 1944.44
Under den har tiden fick manga socialdemokrater nya tankestallare,45 det marktes pa jobbet, nar man satt och rokte och snackade. Kommunisterna inte enbart accepterades av engelsmannen och amerikaner, dom beundrades. Och de mest lyhorda kom med handen utstrackt.46 Trycket borjade lattna, det blev en uppmjukning mellan socialdemokrater och kommunister. Den betydelsen hade Pearl Harbor47 for oss kommunistiska arbetare. Atminstone forekom det pa arbetsplatserna, aven om det inte marktes sa mycket utat.