Han hade utdrag ur journalanteckningar från grundskolan, ett intyg som fastställde att Lisbeth Salanders mor var oförmögen att ta hand om henne, rapporter från diverse fosterhem under tonåren och sinnesundersökningen vid 18-årsdagen.
Något hade utlöst galenskapen då hon var i 12-årsåldern.
Det fanns också andra luckor i hennes biografi.
Först upptäckte han till sin stora häpnad att Lisbeth Salander hade en tvillingsyster som det inte refererades till någonstans i det material han tidigare haft till sitt förfogande. Min gud, det finns två av dem. Men han kunde inte finna några anteckningar om vad som hade hänt med hennes syster.
Fadern var okänd och det saknades en förklaring till varför hennes mor inte längre hade kunnat ta hand om henne. Bjurman hade tidigare utgått från att hon blivit sjuk och att det var i samband med detta som hela processen med vistelser på barnpsyk hade inletts. Nu blev han övertygad om att någonting hade hänt Lisbeth Salander då hon var i 12–13-årsåldern. Allt Det Onda. Ett trauma av något slag. Men ingenstans framgick det vari Allt Det Onda bestod.
I den rättspsykiatriska undersökningen hittade han slutligen en referens till en bilaga som saknades – diarienumret till en polisutredning daterad 1991-03-12. Diarienumret var antecknat för hand i marginalen på den kopia han hade plockat fram i gömmorna på socialmyndigheten. Men när han försökte beställa den stötte han på patrull. Utredningen var hemligstämplad av Kungl. Majt. Han kunde överklaga hos regeringen.
Nils Bjurman var förbryllad. Att en polisutredning med anknytning till en 12-årig flicka var sekretessbelagd var i sig inte överraskande – det var normalt av integritetsskäl. Men han var Lisbeth Salanders förvaltare och hade rätt att begära ut vilket papper som helst om henne. Han kunde inte begripa varför en utredning skulle beläggas med en hemligstämpel av sådant slag att han måste ansöka hos regeringen om att få tillgång till den.
Automatiskt lämnade han in en ansökan. Det tog två månader att få den behandlad. Till sin oförställda häpnad fick han avslag. Han kunde inte begripa vad som var så dramatiskt i en snart femton år gammal polisutredning om en 12-årig flicka att den säkerhetsklassades som om det var nycklarna till Rosenbad.
Han gick tillbaka till Holger Palmgrens dagbok och läste om den rad för rad och försökte begripa vad som avsågs med Allt Det Onda. Men texten gav inga ledtrådar. Uppenbarligen var det ett ämne som avhandlats mellan Holger Palmgren och Lisbeth Salander men som han aldrig hade satt på pränt. Anteckningarna om Allt Det Onda kom också i slutet av den långa journalen. Det var möjligt att Palmgren helt enkelt aldrig hunnit göra några ordentliga anteckningar innan han drabbades av sin hjärnblödning.
Vilket ledde advokat Bjurmans tankar i nya banor. Holger Palmgren hade varit Lisbeth Salanders gode man från det att hon fyllde 13 år och hennes förvaltare från 18-årsdagen. Palmgren hade med andra ord varit närvarande kort efter att Allt Det Onda hade hänt och då Salander institutionaliserats på barnpsyk. Sannolikheten var alltså stor att han kände till vad som hade hänt.
Bjurman gick tillbaka till överförmyndarnämndens arkiv. Den här gången bad han inte om att få se handlingarna om Lisbeth Salander utan begärde fram Palmgrens uppdragsbeskrivning – ett beslut som fattats av socialnämnden. Han fick dokumentationen, som vid första anblicken var en besvikelse. Två sidor kortfattad information. Lisbeth Salanders mor var ej längre förmögen att sköta sina döttrars liv. På grund av speciella omständigheter måste döttrarna splittras. Camilla Salander placeras genom socialvården i en fosterfamilj. Lisbeth Salander placeras på S:t Stefans barnpsykiatriska klinik. Något alternativ diskuterades inte.
Varför? Bara en kryptisk formulering: På grund av händelserna 910312 har socialnämnden beslutat att … Därefter återigen en referens till diarienumret på den mystiska sekretesstämplade polisutredningen. Men denna gång ytterligare en detalj – namnet på den polis som gjort utredningen.
Advokat Nils Bjurman stirrade häpet på namnet. Det var ett namn han kände till. Mycket väl.
Det ställde saker och ting i en helt ny dager.
Det hade tagit honom ytterligare två månader att på helt andra vägar få utredningen i sin hand – en kort och koncis polisutredning som omfattade 47 sidor i en A4-folder samt uppföljningar i form av anteckningar om sammanlagt drygt 60 sidor som infogats under en sex år lång period.
Först förstod han inte sammanhanget.
Sedan hittade han de rättsmedicinska bilderna och kontrollerade namnet igen.
Min gud … det kan inte vara möjligt.
Han insåg plötsligt varför ärendet var hemligstämplat. Advokat Nils Bjurman hade fått en jackpot.
När han sedan uppmärksamt läste utredningen rad för rad insåg han att det fanns en annan människa i världen som hade orsak att hata Lisbeth Salander med samma passion som han själv.
Bjurman var inte ensam.
Han hade en allierad. Den mest osannolike allierade han kunde föreställa sig.
Han började långsamt formulera en plan.
Nils Bjurman väcktes ur sina funderingar när en skugga föll över bordet på Café Hedon. Han tittade upp och såg en blond … jätte var det ord han slutligen stannade vid. Under tiondelen av en sekund ryggade han bakåt innan han återfick fattningen.
Mannen som tittade ned på honom var över två meter lång och kraftigt byggd. Exceptionellt kraftigt byggd. En kroppsbyggare utan tvivel. Bjurman kunde inte notera minsta tillstymmelse till fett eller slapphet. På det hela taget gav han ett skrämmande potent intryck.
Mannen var blond med snaggade tinningar och en kort lugg. Han hade ett ovalt, besynnerligt vekt, nästan barnsligt ansikte. De isblå ögonen var däremot inte veka. Han var klädd i en midjekort svart skinnjacka, en blå skjorta, svart slips och svarta byxor. Det sista advokat Bjurman registrerade var hans händer. Om mannen i övrigt var storväxt så var hans händer enorma.
”Advokat Bjurman?”
Han talade med en distinkt brytning men rösten var så förunderligt ljus att Bjurman för en sekund nästan drog på munnen. Han nickade.
”Vi fick ditt brev.”
”Vem är du? Jag ville träffa …”
Mannen med de enorma händerna ignorerade frågan och satte sig mitt emot Bjurman och avbröt honom.
”Du får träffa mig istället. Förklara vad du vill.”
Advokat Nils Erik Bjurman tvekade en stund. Han avskydde tanken på att behöva utlämna sig själv till en komplett främling. Men det var nödvändigt. Han påminde sig att han inte var den ende som hatade Lisbeth Salander. Det handlade om att hitta allierade. Med låg röst började han förklara sitt ärende.
3
Fredag 17 december – Lördag 18 december
Lisbeth Salander vaknade sju på morgonen, duschade och gick ned till Freddy McBain i receptionen och frågade om det fanns någon ledig Beach Buggy som hon kunde hyra för dagen. Tio minuter senare hade hon betalat depositionsavgiften, justerat sätet och backspegeln, provstartat och kontrollerat att det fanns bensin i tanken. Hon gick in i baren och beställde en caffe latte och en ostsmörgås till frukost, och en flaska mineralvatten att ta med. Hon ägnade frukosten åt att klottra siffror på en servett och grubbla över Pierre de Fermat (x³+y³=z³).
Strax efter åtta kom dr Forbes ned till baren. Han var nyrakad och klädd i mörk kostym, vit skjorta och blå slips. Han beställde ägg, toast, apelsinjuice och svart kaffe. Halv nio reste han sig och gick till taxin som väntade.
Lisbeth följde efter på lämpligt avstånd. Dr Forbes lämnade taxin nedanför Seascape i början av The Carenage och promenerade längs vattnet. Hon körde förbi honom, parkerade vid mitten av hamnpromenaden och väntade tålmodigt till dess att han hade passerat innan hon följde efter.
Klockan ett var Lisbeth Salander genomdränkt i svett och hennes fötter var svullna. I fyra timmar hade hon vandrat gata upp och gata ned i Saint George’s. Promenadtakten hade varit maklig men utan paus, och de många branta kullarna började fresta på hennes muskler. Hon häpnade över Forbes energi medan hon drack de sista dropparna mineralvatten. Hon hade precis börjat fundera på att ge upp hela projektet då han plötsligt styrde stegen mot The Turtleback. Hon gav honom tio minuter innan hon gick in på restaurangen och satte sig ute på verandan. De satt på exakt samma platser som dagen innan och precis som då drack han Coca-Cola medan han stirrade på vattnet i hamnen.