6
Söndag 23 januari – Lördag 29 januari
Lisbeth Salander tog hissen från garaget till femte våningen, det översta av de tre våningsplan i kontorsbyggnaden vid Slussen där Milton Security huserade. Hon öppnade hissdörren med en piratkopia av en huvudnyckel som hon sett till att få tag på flera år tidigare. Hon tittade automatiskt på sitt armbandsur då hon klev ut i den mörka korridoren. 03.10 på söndagsmorgonen. Nattjouren satt vid larmcentralen på tredje våningen och hon visste att hon med största sannolikhet skulle vara helt ensam på våningsplanet.
Hon var som alltid förundrad över att ett professionellt säkerhetsföretag hade så uppenbara brister i sin egen säkerhet.
I korridoren på femte våningen hade inte mycket förändrats under det år som gått. Hon började med att besöka sitt eget arbetsrum, en liten kub bakom en glasvägg i korridoren där Dragan Armanskij hade placerat henne. Dörren var olåst. Det tog inte många sekunder för Lisbeth att konstatera att absolut ingenting hade förändrats på hennes kontor mer än att någon ställt in en kartong med pappersskräp innanför dörren. Rummet innehöll ett bord, en kontorsstol, en papperskorg och en naken bokhylla. Kontorsutrustningen bestod av en enfaldig Toshiba PC från 1997 med en löjligt liten hårddisk.
Lisbeth hittade inget som tydde på att Dragan hade överlåtit rummet till någon annan. Hon tolkade detta som ett gott tecken men var samtidigt medveten om att det inte betydde särskilt mycket. Rummet var en spillyta på knappt fyra kvadrat som inte kunde användas till något vettigt.
Lisbeth stängde dörren och promenerade ljudlöst genom hela korridoren och kontrollerade att ingen nattsuddare satt och arbetade på något rum. Hon var ensam. Hon stannade till vid kaffeautomaten och tryckte fram en plastmugg med cappuccino innan hon fortsatte till Dragan Armanskijs rum och öppnade dörren med piratnyckeln.
Armanskijs kontor var som alltid irriterande välstädat. Hon gjorde en kort rundtur genom rummet och tittade i bokhyllan innan hon satte sig vid hans skrivbord och kopplade på datorn.
Hon plockade fram en cd-skiva från innerfickan i sin nyköpta mockajacka och tryckte in den i cd-spelaren. Hon startade ett program som hette Asphyxia 1.3. Hon hade själv skrivit programmet vars enda funktion var att uppgradera Internet Explorer på Armanskijs hårddisk till en modernare version. Proceduren tog ungefär fem minuter.
När hon var klar matade hon ut cd-skivan från datorn och startade om den och den nya versionen av Internet Explorer. Programmet såg ut och betedde sig exakt som den ursprungliga versionen men var aningen större och en mikrosekund långsammare. Alla inställningar var identiska med originalet, inklusive installationsdatum. Av den nya filen syntes inte ett spår.
Hon skrev in en ftp-adress till en server i Holland och fick upp en kommandoruta. Hon klickade i en box med texten copy och skrev namnet Armanskij/MiltSec och klickade OK. Datorn började omedelbart kopiera Dragan Armanskijs hårddisk till servern i Holland. En klocka angav att processen skulle ta trettiofyra minuter.
Medan överföringen pågick plockade hon fram reservnyckeln till Armanskijs skrivbord som han förvarade i en dekorativ kruka i bokhyllan. Hon ägnade den följande halvtimmen åt att uppdatera sig i de foldrar som Armanskij hade i den övre högra skrivbordslådan, där han alltid samlade aktuella och akuta ärenden. När datorn plingade som tecken på att överföringen var avslutad lade hon tillbaka mapparna i exakt den ordning hon plockat upp dem.
Därefter stängde hon datorn och släckte skrivbordsbelysningen och tog den tomma muggen med cappuccino med sig. Hon lämnade Milton Security samma väg som hon anlänt. Klockan var 04.12 då hon klev in i hissen.
Hon promenerade hem till Mosebacke och satte sig vid sin PowerBook och kopplade upp sig till servern i Holland där hon startade en kopia av Asphyxia 1.3. Då programmet kommit igång öppnades en ruta där hårddisk efterfrågades. Hon hade ett fyrtiotal alternativ att välja bland och scrollade nedåt på skärmen. Hon passerade hårddisken för NilsEBjurman, som hon brukade ögna igenom ungefär en gång varannan månad. Hon stannade till en sekund vid MikBlom/laptop och MikBlom/office. Hon hade inte öppnat ikonerna på över ett år och funderade vagt på att radera dem. Av principiella skäl beslutade hon sig dock för att behålla dem – eftersom hon en gång hackat datorerna vore det dumt att radera informationen och kanske bli tvungen att göra om proceduren någon dag. Detsamma gällde för en ikon med namnet Wennerstrom som hon inte öppnat på länge. Ägaren var död. Ikonen Armanskij/MiltSec var den senast skapade och låg längst ned i listan.
Hon hade kunnat klona hans hårddisk tidigare men aldrig brytt sig om att göra det eftersom hon arbetat på Miltons och ändå kunnat lägga beslag på den information som Armanskij ville dölja för omvärlden. Syftet med intrånget i hans dator var inte illasinnat. Hon ville helt enkelt veta vad företaget arbetade med och hur landet låg. Hon klickade och genast öppnades en folder med en ny ikon med namnet Armanskij HD. Hon testade att hon kunde öppna hårddisken och konstaterade att alla filer fanns på plats.
Hon satt kvar vid sin dator och läste Armanskijs rapporter, ekonomiska redovisningar och e- post till sju på morgonen. Till sist nickade hon eftertänksamt och stängde datorn. Hon gick in i badrummet och borstade tänderna och gick därefter till sovrummet där hon klädde av sig och lämnade kläderna i en hög på golvet. Hon kröp ned i sängen och sov till halv ett på eftermiddagen.
Sista fredagen i januari höll Millenniums styrelse årsmöte. I årsmötet deltog företagets kassör, en utomstående revisor, de fyra delägarna Erika Berger (trettio procent), Mikael Blomkvist (tjugo procent), Christer Malm (tjugo procent) samt Harriet Vanger (trettio procent). Till mötet hade även redaktionssekreterare Malin Eriksson kallats som representant för personalen och ordförande i den lokala fackklubben på tidningen. Klubben bestod av henne, Lottie Karim, Henry Cortez, Monika Nilsson och marknadschefen Sonny Magnusson. Det var Malins första styrelsemöte i en företagsledning.
Styrelsemötet inleddes klockan 16.00 och var avklarat drygt en timme senare. En stor del av mötestiden bestod av föredragningarna av den ekonomiska berättelsen samt revisionsberättelsen. Mötet kunde konstatera att Millennium hade en stabil ekonomisk grund jämfört med den kris som hade präglat företaget två år tidigare. Revisionsberättelsen visade att företaget faktiskt gjort en vinst på 2,1 miljoner kronor varav drygt en miljon bestod av intäkterna från Mikael Blomkvists bok om Wennerströmaffären.
På förslag från Erika Berger beslutades att en miljon skulle fonderas som buffert för framtida kriser, att 250 000 kronor skulle avsättas för nödvändiga investeringar i reparationer av redaktionslokalen samt inköp av nya datorer och annan teknisk utrustning, samt att 300 000 kronor skulle avsättas i generella löneökningar samt en möjlighet att erbjuda medarbetaren Henry Cortez heltidstjänst. Av den återstående summan föreslogs en utdelning på 50 000 kronor vardera till delägarna samt en lönebonus om sammanlagt 100 000 kronor att delas likvärdigt mellan de fyra fasta medarbetarna oberoende av om de jobbade hel- eller deltid. Marknadschefen Sonny Magnusson fick ingen lönebonus. Han gick på ett kontrakt som innebar att han erhöll procent på de annonser han sålde, vilket periodvis gjorde honom till den högst avlönade av alla medarbetare. Förslaget antogs enhälligt.
Ett förslag från Mikael Blomkvist om att frilansbudgeten borde minskas till förmån för ytterligare en framtida reporter på halvtid föranledde en kortare diskussion. Mikael hade Dag Svensson i tankarna, som därmed också skulle kunna använda Millennium som bas för sin frilansverksamhet och senare kanske kunna få en heltid. Förslaget mötte motstånd från Erika Berger, som ansåg att tidningen inte kunde klara sig utan tillgång till ett relativt stort antal frilanstexter. Erika fick stöd av Harriet Vanger medan Christer Malm lade ned sin röst. Det beslutades att frilansbudgeten inte skulle röras men att det skulle undersökas om justeringar av andra utgiftsposter kunde göras. Alla ville väldigt gärna ha Dag Svensson som medarbetare på åtminstone deltid.