Efter en kort diskussion om framtida inriktning och utvecklingsplaner återvaldes Erika Berger som styrelseordförande för det kommande verksamhetsåret. Därefter förklarades mötet avslutat.
Malin Eriksson hade inte sagt ett ord på styrelsemötet. Hon gjorde en beräkning i huvudet och konstaterade att medarbetarna skulle få en vinstbonus på 25 000 kronor, alltså mer än en extra månadslön. Hon såg ingen anledning att protestera mot beslutet.
Omedelbart efter årsmötets avslutande sammankallade Erika Berger till ett extra ägarskapsmöte. Det innebar att Erika, Mikael, Christer och Harriet stannade kvar medan övriga lämnade konferensrummet. Så fort dörren stängts förklarade Erika mötet öppnat.
”Vi har en enda punkt på dagordningen. Harriet, enligt den överenskommelse vi gjorde med Henrik Vanger skulle hans delägande sträcka sig två år framåt i tiden. Vi har nu kommit till den punkt då kontraktet löper ut. Vi måste alltså besluta om vad som ska ske med ditt – eller rättare sagt Henriks – delägarskap.”
Harriet nickade.
”Vi vet alla att Henriks delägarskap var en impulshandling framsprungen ur en väldigt speciell situation”, sa Harriet. ”Den situationen existerar inte längre. Vad föreslår ni?”
Christer Malm skruvade irriterat på sig. Han var den ende i rummet som inte kände till exakt vari den speciella situationen bestod. Han visste att Mikael och Erika mörkade en historia för honom, men Erika hade förklarat att det handlade om något högst personligt som rörde Mikael och som han under inga omständigheter ville diskutera. Christer var inte mer korkad än att han insett att Mikaels tystnad hade något med Hedestad och Harriet Vanger att göra. Han insåg också att han inte behövde veta för att fatta beslut i principfrågan, och han hade tillräckligt stor respekt för Mikael för att inte göra en stor sak av frågan.
”Vi tre har diskuterat saken och kommit till en gemensam ståndpunkt”, sa Erika. Hon gjorde en paus och såg Harriet i ögonen. ”Innan vi säger hur vi resonerat vill vi veta vad du tycker.”
Harriet Vanger tittade i tur och ordning på Erika, Mikael och Christer. Hennes blick dröjde sig kvar vid Mikael men hon kunde inte utläsa något ur deras ansikten.
”Om ni vill köpa ut mig så kostar det drygt tre miljoner kronor plus ränta, vilket är vad familjen Vanger investerat i Millennium. Har ni råd att köpa ut oss?” frågade Harriet milt.
”Jo, det har vi”, sa Mikael och log.
Han hade fått fem miljoner kronor av Henrik Vanger för det arbete han utfört åt den gamle industriledaren. I arbetet ingick ironiskt nog bland annat att leta rätt på Harriet Vanger.
”I så fall är avgörandet i era händer”, sa Harriet. ”Kontraktet stipulerar att ni kan göra er av med det Vangerska ägarskapet från och med i dag. Själv skulle jag aldrig ha formulerat ett så slarvigt kontrakt som Henrik gjorde.”
”Vi kan lösa ut dig om vi måste göra det”, sa Erika. ”Frågan är alltså vad du vill göra. Du styr en industrikoncern – två koncerner faktiskt. Hela vår årsbudget motsvarar vad ni omsätter på en kafferast. Vad har du för intresse av att slösa din tid på något så marginellt som Millennium? Vi håller styrelsemöten en gång i kvartalet och du har satt av tid och kommit punktligt till varje sådant möte sedan du gick in som ersättare för Henrik.”
Harriet Vanger betraktade sin styrelseordförande med mild blick. Hon var tyst en lång stund. Sedan tittade hon på Mikael och svarade.
”Jag har varit ägare till någonting sedan den dag jag föddes. Och jag tillbringar mina dagar med att leda en koncern där det finns fler intriger än i en fyrahundrasidig kärleksroman. Då jag började sitta i er styrelse så var det för att uppfylla förpliktelser som jag inte kunde avsäga mig. Men vet ni vad – under de gångna arton månaderna har jag upptäckt att jag trivs bättre med att sitta i den här styrelsen än i alla andra styrelser tillsammans.”
Mikael nickade eftertänksamt. Harriet flyttade blicken till Christer.
”Millennium är som en leksaksstyrelse. Problemen här är små och begripliga och överskådliga. Företaget vill naturligtvis gå med vinst och tjäna pengar – det är en förutsättning. Men ni har ett helt annat syfte med verksamheten – ni vill åstadkomma något.”
Hon tog en klunk ur glaset med Ramlösa och fixerade Erika med blicken.
”Exakt vad detta något är för någonting är lite oklart. Målsättningen är helt enkelt luddig. Ni är inte ett politiskt parti eller en intresseorganisation. Ni har inga lojaliteter ni måste ta hänsyn till mer än till varandra. Men ni påtalar brister i samhället och ni jävlas gärna med offentliga personer som ni inte tycker om. Ni vill ofta förändra och påverka. Även om ni alla låtsas vara cyniker och nihilister så är det bara er egen moral som styr tidningen och jag har vid flera tillfällen erfarit att det är en ganska speciell moral. Jag vet inte vad man ska kalla det, men Millennium har en själ. Det här är den enda styrelse som jag faktiskt är stolt över att sitta i.”
Hon tystnade och förblev tyst så länge att Erika skrattade till.
”Det låter bra. Men du har fortfarande inte besvarat frågan.”
”Jag trivs i ert sällskap och att jag har mått fantastiskt bra av att sitta i den här styrelsen. Det här är något av det knasigaste och mest befängda jag varit med om. Om ni vill ha mig kvar så stannar jag gärna.”
”Okej”, sa Christer. ”Vi har diskuterat fram och tillbaka och vi är helt ense. Vi bryter kontraktet i dag och köper ut dig.”
Harriets ögon vidgades en aning.
”Ni vill bli av med mig?”
”När vi undertecknade kontraktet låg vi med huvudet på stupstocken och väntade på bilan. Vi hade inget val. Vi började redan då räkna dagarna till dess att vi kunde köpa ut Henrik Vanger.”
Erika öppnade en mapp och lade fram papper på bordet som hon sköt över till Harriet Vanger tillsammans med en check med exakt den summa som Harriet hade sagt att det skulle kosta. Hon ögnade igenom kontraktet. Utan ett ord plockade hon upp en penna från bordet och undertecknade.
”Då så”, sa Erika. ”Det gick ju smärtfritt. Jag vill avtacka Henrik Vanger för den tid som varit och för de insatser han gjort för Millennium. Jag hoppas att du framför detta till honom.”
”Det ska jag göra”, svarade Harriet Vanger neutralt. Hon visade inte med en min vad hon kände men var både sårad och djupt besviken över att de hade låtit henne säga att hon ville stanna i styrelsen och därefter lättvindigt sparkat ut henne. Det var så förbannat onödigt.
”Och samtidigt vill jag försöka intressera dig för ett helt annat kontrakt”, sa Erika Berger.
Hon plockade fram en ny uppsättning papper som hon sköt över bordet.
”Vi undrar om du personligen har lust att bli delägare i Millennium. Priset är exakt den summa du just fått. Skillnaden i kontraktet är att det inte finns några tidsbegränsningar eller undantagsklausuler. Du går in som fullvärdig delägare i företaget med samma ansvar och skyldigheter som oss andra.”
Harriet höjde på ögonbrynen.
”Varför denna omständliga process?”
”Därför att det förr eller senare måste göras”, sa Christer Malm. ”Vi kunde ha förnyat det gamla kontraktet med ett år i taget till nästa ägarskapsmöte eller till dess att vi haft ett stort gräl i styrelsen och sparkat ut dig. Men det var hela tiden ett kontrakt som måste lösas.”
Harriet lutade sig mot armbågen och såg forskande på honom. Hon flyttade blicken till Mikael och därefter till Erika.