”Harriet har pratat med en journalist på Kuriren. Hennes story är att hon rymde hemifrån för att hon inte kom överens med sin familj, men att hon uppenbarligen har klarat sig bra här i världen eftersom hon leder ett företag med lika stor omsättning som Vangerkoncernen.”
Mikael visslade.
”Jag förstod att det låg pengar i australiensiska får, men jag visste inte att ranchen gick så bra.”
”Hennes ranch går alldeles utmärkt, men det är inte den enda inkomstkällan. Cochranföretagen ägnar sig åt gruvbrytning, opaler, tillverkningsindustri, transporter, elektronik och en massa annat också.”
”Hoppsan. Och vad händer nu?”
”Jag vet ärligt talat inte. Folk har dykt upp hela dagen och familjen samlas för första gången på många år. Det är från både Fredrik Vangers och Johan Vangers sida och det har dykt upp många från den yngre generationen — de som är i tjugoårsåldern och uppåt. Det finns väl ett fyrtiotal Vangers i Hedestad i kväll och hälften sitter på sjukhuset och tröttar ut Henrik och den andra hälften sitter på Stora hotellet och pratar med Harriet.”
”Harriet är den stora sensationen. Hur många känner till det här med Martin?”
”Än så länge är det bara jag, Henrik och Harriet. Vi har haft ett långt enskilt samtal. Det här med Martin och… hans perversioner överskuggar det mesta för oss just nu. Det har skapat en kolossal kris för koncernen.”
”Jag förstår det.”
”Det finns ingen naturlig arvtagare, men Harriet kommer att stanna i Hedestad en tid. Vi måste bland annat reda ut vem som äger vad och hur arvskiften ska fördelas och sådant. Hon har ju faktiskt en arvslott som skulle ha varit rätt stor om hon hade funnits här hela tiden. Det är en mardröm.”
Mikael skrattade. Dirch Frode skrattade inte.
”Isabella har klappat ihop. Hon är inlagd på sjukhuset. Harriet vägrar besöka henne.”
”Jag förstår henne.”
”Däremot kommer Anita över från London. Vi sammankallar till ett familjeråd nästa vecka. Det blir första gången på tjugofem år som hon deltar.”
”Vem blir ny vd?”
”Birger är ute efter posten men han kommer inte i fråga. Det som händer är att Henrik går in som tillfällig vd i sjuksängen till dess att vi antingen anställer någon utifrån eller någon inom familjen…”
Han avslutade inte meningen. Mikael höjde plötsligt på ögonbrynen.
”Harriet? Du kan inte mena allvar.”
”Varför inte? Vi talar om en synnerligen kompetent och respekterad affärskvinna.”
”Hon har ett företag i Australien att sköta.”
”Jo, men hennes son, Jeff Cochran, sköter butiken i hennes frånvaro.”
”Han är Studs Manager på en fårfarm. Om jag förstått saken rätt ser han till att rätt får parar sig med varandra.”
”Han har också en examen i ekonomi från Oxford och en juristexamen från Melbourne.”
Mikael tänkte på den svettige och muskulöse man med bar överkropp som hade kört honom ned i ravinen och försökte föreställa sig honom i kritstrecksrandig kostym. Varför inte?
”Det här kommer inte att lösas i en handvändning”, sa Dirch Frode. ”Men hon skulle bli en perfekt vd. Med rätt uppbackning skulle hon kunna innebära en helt ny deal för koncernen.”
”Hon har inte kunskap…”
”Det är sant. Harriet kan naturligtvis inte dyka upp utifrån efter flera decennier och börja detaljstyra koncernen. Men Vangerkoncernen är internationell och vi skulle kunna plocka hit en amerikansk vd som inte kan ett ord svenska… det är business.”
”Förr eller senare måste ni ta itu med problemet med det som finns i rummet i Martins källare.”
”Jag vet. Men vi kan inte säga något utan att helt förinta Harriet… Jag är glad att det inte är jag som måste fatta beslut i den frågan.”
”För helvete, Dirch, ni kan inte mörka att Martin var en seriemördare.”
Dirch Frode skruvade tyst på sig. Mikael hade plötsligt en dålig smak i munnen.
”Mikael, jag befinner mig i en… mycket obekväm position.”
”Berätta.”
”Jag har ett meddelande från Henrik. Det är mycket enkelt. Han tackar för det jobb du har gjort och säger att han betraktar kontraktet som uppfyllt. Det innebär att han löser dig från övriga förpliktelser och att du inte längre måste bo och arbeta här i Hedestad etc. Du kan alltså med omedelbar verkan flytta tillbaka till Stockholm och ägna dig åt andra åtaganden.”
”Vill han att jag försvinner från scenen?”
”Absolut inte. Han vill att du besöker honom för ett samtal om framtiden. Han säger att han hoppas att hans åtagande i Millenniums styrelse kan fortgå utan inskränkningar. Men…”
Dirch Frode såg om möjligt ännu mer obekväm ut.
”Men han vill inte längre att jag skriver en krönika om familjen Vanger.”
Dirch Frode nickade. Han plockade fram en anteckningsbok som han slog upp och sköt över till Mikael.
”Han skrev följande brev till dig.”
Käre Mikael!
Jag har all respekt för din integritet och jag tänker inte förolämpa dig genom att försöka tala om för dig vad du ska skriva. Du får skriva och publicera precis vad du vill och jag tänker inte utöva några som helst påtryckningar på dig.
Vårt kontrakt gäller, om du vill hävda det. Du har tillräckligt med material för att avsluta krönikan om familjen Vanger.
Mikael, jag har aldrig bönfallit någon om något i hela mitt liv. Jag har alltid ansett att en människa ska följa sin moral och sin övertygelse. I denna stund har jag inget val.
Jag ber dig, både som vän och som delägare i Millennium, att avhålla dig från att avslöja sanningen om Gottfried och Martin. Jag vet att det är fel, men jag ser ingen väg ut ur detta mörker. Jag måste välja mellan två onda ting och här finns bara förlorare.
Jag ber dig att inte skriva något som ytterligare kan skada Harriet. Du har själv upplevt vad det innebär att bli föremål för en mediekampanj. Kampanjen mot dig har varit av ganska beskedliga proportioner, du kan förmodligen föreställa dig hur den skulle gestalta sig för Harriet om sanningen blev känd. Hon har plågats i fyrtio år och ska inte behöva lida ytterligare för de gärningar hennes bror och hennes far har begått. Och jag ber dig att tänka igenom vad den här historien kan få för konsekvenser för tusentals anställda i koncernen. Detta skulle krossa henne och förinta oss.
”Henrik säger också att om du kräver ersättning för ekonomiskt bortfall som kommer att uppstå om du avhåller dig från att publicera storyn så är han helt öppen för diskussion. Du kan ställa vilka ekonomiska krav du vill.”
”Henrik Vanger försöker muta mig. Hälsa honom att jag önskar att han inte hade gett mig erbjudandet.”
”Den här situationen är precis lika plågsam för Henrik som för dig. Han tycker väldigt mycket om dig och betraktar dig som sin vän.”
”Henrik Vanger är en smart jävel”, sa Mikael. Han var plötsligt rasande. ”Han vill tysta ned historien. Han spelar på mina känslor och han vet att jag tycker om honom också. Och det han säger innebär i praktiken att jag har fria händer att publicera, men om jag gör det så måste han ompröva sin attityd till Millennium.”
”Allting förändrades då Harriet vandrade in på scenen.”
”Och nu undersöker Henrik vilken prislapp jag har. Jag tänker inte hänga ut Harriet, men någon måste säga någonting om de kvinnor som hamnade i Martins källare. Dirch, vi vet inte ens hur många kvinnor han slaktade. Vem tänker tala för deras räkning?”