”Orsaken till att jag berättar det här för er är att jag har absolut förtroende för er. Jag har jobbat ihop med er i flera år och jag vet att ni har huvudena rätt påskruvade. Därför vet jag också att ni kommer att spela med i vad som händer nu i höst. Det är utomordentligt viktigt att Wennerström förleds att tro att Millennium håller på att kollapsa. Det blir ert jobb att få honom att tro det.”
”Hur ligger vi egentligen till?” frågade Henry Cortez.
”Så här är det. Jag vet att det har varit jobbigt för alla och vi är inte i hamn ännu. Millennium borde enligt allt sunt förnuft vara på väg ned i graven. Jag ger er mitt ord på att det inte kommer att ske. Millennium är i dag starkare än vad vi var för ett år sedan. När det här mötet är över kommer jag att försvinna igen i drygt två månader. Fram mot slutet av oktober är jag tillbaka. Då kommer vi att klippa vingarna av Hans-Erik Wennerström.”
”Hur då?” undrade Cortez.
”Sorry. Det tänker jag inte läcka till er. Jag kommer att skriva en ny story om Wennerström. Den här gången ska vi göra det på rätt sätt. Sedan ska vi börja rusta för julfest här på tidningen. Jag tänker mig helstekt Wennerström till förrätt och diverse kritiker till efterrätt.”
Plötsligt var stämningen munter. Mikael undrade hur han skulle ha känt sig om han suttit vid konferensbordet och lyssnat till sig själv. Misstänksam? Jo förmodligen. Men uppenbarligen hade han ännu förtroendekapital bland Millenniums lilla skara av anställda. Han höll upp handen igen.
”För att det här ska lyckas är det viktigt att Wennerström tror att Millennium håller på att gå under. Jag vill inte att han ska hitta på någon motkampanj eller sopa undan bevis i sista minuten. Därför ska vi till att börja med skriva ett manus som ni ska jobba efter i höst. För det första är det viktigt att inget av det vi diskuterar i dag sätts på papper eller diskuteras per e-post eller med någon utanför det här rummet. Vi vet inte i vilken utsträckning Dahlman rotar i våra datorer och jag har blivit varse att det tydligen är ganska enkelt att läsa medarbetarnas privata e-post. Alltså — det här drar vi muntligt. Om ni under de närmaste veckorna måste ventilera det här så får ni vända er till Christer och träffas hemma hos honom. Ytterst diskret.”
Mikael skrev ingen e-post på en whiteboard.
”För det andra ska ni bli ovänner. Jag vill att ni börjar med att hacka på mig varje gång Janne Dahlman är i närheten. Överdriv inte. Låt bara era naturliga bitchiga egon kliva fram. Christer, jag vill att du och Erika har en allvarlig schism. Använd fantasin och var hemlighetsfull om orsaken, men få det att se ut som om tidningen håller på att spricka och att alla är ovänner med varandra.”
Han skrev bitching på whiteboarden.
”För det tredje: När Erika kommer hem ska du, Christer, informera henne om vad som är på gång. Hennes jobb blir att se till att Janne Dahlman tror att vårt avtal med Vangerkoncernen — som håller oss flytande just nu — har gått i putten på grund av att Henrik Vanger är svårt sjuk och Martin Vanger har kört ihjäl sig.”
Han skrev ordet desinformation.
”Men avtalet är alltså solitt?” undrade Monika Nilsson.
”Tro mig”, sa Mikael bistert. ”Vangerkoncernen kommer att gå mycket långt för att se till att Millennium överlever. Om några veckor, säg i slutet av augusti, ska Erika sammankalla ett möte och varsla om uppsägningar. Det är viktigt att ni alla begriper att det är en fejk och att den enda som kommer att försvinna härifrån är Janne Dahlman. Men spela med hela tiden. Börja prata om att ni har sökt nytt jobb och snacka om hur usel referens det är att ha Millennium i sitt CV. Och så vidare.”
”Och du tror att det här spelet kommer att rädda Millennium?” frågade Sonny Magnusson.
”Jag vet att det kommer att göra det. Sonny, jag vill att du sätter ihop en fejkad månadsrapport som visar att annonsmarknaden svängt de senaste månaderna och att antalet prenumeranter nu också sjunker.”
”Det här låter kul”, sa Monika. ”Ska vi hålla det internt på redaktionen eller ska vi läcka till andra media också?”
”Håll det internt på redaktionen. Om storyn dyker upp någon annanstans vet vi vem som har placerat den. Om någon frågar oss om några månader så ska vi bara kunna svara — vad då, du har lyssnat på grundlösa rykten och det har väl aldrig varit aktuellt att lägga ned Millennium. Det bästa som kan hända är att Dahlman går ut och tipsar andra massmedia. Då får han själv stå där som en idiot efteråt. Om ni kan ge Dahlman ett eller annat tips på någon trovärdig men komplett idiotisk historia så är det helt okej.”
De ägnade två timmar åt att koka ihop ett scenario och fördela roller till var och en.
Efter mötet gick Mikael och drack kaffe med Christer Malm på Java vid Hornsgatspuckeln.
”Christer, det är väldigt viktigt att du plockar upp Erika redan på Arlanda och sätter in henne i läget. Du måste övertyga henne om att hon ska spela med i det här spelet. Om jag känner henne rätt kommer hon att vilja ta itu med Dahlman omedelbart — det får inte ske. Jag vill inte att Wennerström ska ha en susning och hinna fiffla bort något bevismaterial.”
”Okej.”
”Och se till att Erika håller sig borta från e-posten tills hon installerat krypteringsprogrammet PGP och lärt sig att använda det. Genom Dahlman kan Wennerström med stor sannolikhet läsa allt vi mailar till varandra. Jag vill att du och alla andra på redaktionen installerar PGP. Gör det naturligt. Du ska få ett namn på en datakonsult som du ska kontakta och som kommer att se över nätverk och datorer för alla på redaktionen. Låt honom installera programvaran som om det är en helt naturlig service.”
”Jag ska göra mitt bästa. Men Mikael — vad har du på gång?”
”Wennerström. Jag tänker spika upp honom på en ladugårdsdörr.”
”Hur?”
”Sorry. Tills vidare är det min hemlighet. Låt mig bara säga att jag har material som kommer att få vårt förra avslöjande att se ut som familjeunderhållning.”
Christer Malm såg besvärad ut.
”Jag har alltid litat på dig, Mikael. Betyder det här att du inte litar på mig?”
Mikael skrattade.
”Nej. Men just nu bedriver jag tämligen grov kriminell verksamhet, som kan ge mig två års fängelse. Det är så att säga formerna för min research som är lite tveksamma… Jag spelar med ungefär lika schysta metoder som Wennerström. Jag vill inte att du eller Erika eller någon annan på Millennium ska vara inblandad på något sätt.”
”Du har en förmåga att oroa mig.”
”Ta det lugnt. Och du kan hälsa Erika att storyn kommer att bli stor. Mycket stor.”
”Erika kommer att vilja veta vad du har på gång…”
Mikael funderade en sekund. Sedan log han.
”Hälsa henne att hon gjorde helt klart för mig i våras när hon skrev kontrakt med Henrik Vanger bakom ryggen på mig att jag numera bara är en vanlig dödlig frilans, som inte längre sitter i styrelsen och inte har något inflytande på Millenniums policy. Det måste betyda att jag heller inte längre har några skyldigheter att informera henne. Men jag lovar att om hon uppför sig bra så ska jag ge henne första tjing på storyn.”
Christer Malm garvade plötsligt.
”Hon kommer att bli rasande”, konstaterade han muntert.
Mikael insåg att han inte varit helt ärlig mot Christer Malm. Han undvek medvetet Erika. Det naturliga hade varit att omedelbart ta kontakt med henne och inviga henne i den information han satt på. Men han ville inte prata med henne. Vid dussintals tillfällen hade han stått med mobiltelefonen i handen och klickat fram hennes nummer. Varje gång hade han ångrat sig.