Frode bad om påfyllning från bordstermosen och vände sig åter till Salander.
”Inledningsvis antydde du att alla människor har hemligheter. Har du hittat sådana?”
”Jag menade att alla människor har saker de anser vara privata och som de inte precis skyltar med. Blomkvist går tydligen hem hos kvinnor. Han har haft flera kärlekshistorier och väldigt många tillfälliga förbindelser. Kort sagt — han har ett rikt sexliv. En person är dock sedan många år återkommande i hans liv och det är ett rätt ovanligt förhållande.”
”På vilket sätt?”
”Han har en sexuell relation med Erika Berger, chefredaktör på Millennium; överklasstjej, svensk mamma, belgisk pappa bosatt i Sverige. Berger och Blomkvist har känt varandra sedan journalisthögskolan och haft ett förhållande av och till sedan dess.”
”Det är kanske inte så ovanligt”, konstaterade Frode.
”Nej, för all del. Men Erika Berger är samtidigt gift med konstnären Greger Beckman — halvkändis som gjort en massa gräsliga saker i offentliga lokaler.”
”Så hon är med andra ord otrogen.”
”Nej. Beckman känner till deras relation. Det är ett ménage à trois som tydligen accepteras av alla berörda parter. Ibland sover hon hos Blomkvist och ibland hos sin man. Riktigt hur det fungerar vet jag inte, men det var troligen en biDragande orsak till att Blomkvists äktenskap med Abrahamsson sprack.”
KAPITEL 3: Fredag 20 december — Lördag 21 december
Erika Berger höjde på ögonbrynen då en uppenbart frusen Mikael Blomkvist sent på eftermiddagen kom in på redaktionen. Millenniums redaktion låg mitt på Götgatspuckeln, ett kontorsplan ovanför Greenpeaces lokaler. Hyran var egentligen aningen för dyr för tidningen men Erika, Mikael och Christer var ändå överens om att behålla lokalen.
Hon sneglade på klockan. Den var tio över fem och mörkret hade sedan länge lagt sig över Stockholm. Hon hade väntat honom tillbaka runt lunch.
”Förlåt”, hälsade han innan hon hann säga något. ”Jag blev sittandes med domen och hade ingen lust att prata. Har gått en lång promenad och funderat.”
”Jag hörde om domslutet på radion. Hon på TV4 ringde och ville ha en kommentar från mig.”
”Vad sa du?”
”Ungefär det vi kommit överens om, att vi ska läsa domslutet ordentligt innan vi säger något. Jag sa alltså ingenting. Och min åsikt kvarstår — jag tror att det är fel strategi. Vi framstår som svaga och förlorar stöd bland media. Vi får nog förvänta oss att de kör något på TV i kväll.”
Blomkvist nickade och såg dyster ut.
”Hur mår du?”
Mikael Blomkvist ryckte på axlarna och slog sig ned i favoritfåtöljen som stod vid fönstret i Erikas rum. Hennes arbetsrum var spartanskt möblerat med skrivbord, funktionella bokhyllor och billiga kontorsmöbler. Allt möblemang var från Ikea förutom de två bekväma och extravaganta fåtöljerna och ett litet sidobord — en eftergift till min uppfostran, brukade hon skämta. Hon satt oftast och läste i någon av fåtöljerna med fötterna uppdragna då hon ville komma bort från skrivbordet. Mikael tittade ned på Götgatan där människor stressade förbi i mörkret. Julhandeln var på upploppet.
”Jag antar att det går över”, sa han. ”Men just nu känns det som om jag har fått ett rejält kok stryk.”
”Jo, det kan man nog påstå. Det gäller oss alla. Janne Dahlman gick hem tidigt i dag.”
”Jag antar att han inte var förtjust i domslutet.”
”Han är väl inte den mest positiva människan.”
Mikael skakade på huvudet. Janne Dahlman var sedan nio månader redaktionssekreterare på Millennium. Han hade börjat just då Wennerströmaffären dragit igång och hamnat på en redaktion i kris. Mikael försökte erinra sig hur han och Erika hade resonerat då de beslutade att anställa honom. Han var ju faktiskt kompetent och hade jobbat i vikariesvängen på både TT, kvällstidningarna och Ekot. Men han var uppenbarligen ingen motvindsseglare. Under det gångna året hade Mikael ofta i tysthet ångrat att de anställt Dahlman, som hade en enerverande förmåga att se allting i så negativa termer som möjligt.
”Har du hört från Christer?” frågade Mikael utan att släppa gatan med blicken.
Christer Malm var bildchef och layoutare på Millennium och tillsammans med Erika och Mikael delägare i tidningen, men för ögonblicket på resa utomlands med sin pojkvän.
”Han har ringt. Han hälsar.”
”Det måste bli han som tar över som ansvarig utgivare.”
”Lägg av, Micke, som ansvarig utgivare måste du räkna med att få en och annan snyting. Det ingår i arbetsbeskrivningen.”
”Jo, det är sant. Men nu var det jag som skrev den här texten som publicerades i en tidning där jag också är ansvarig utgivare. Då kommer allting i ett annat läge. Då handlar det om dåligt omdöme.”
Erika Berger kände att den oro som hon burit på hela dagen höll på att slå ut i full blom. Inför rättegången de senaste veckorna hade Mikael Blomkvist vandrat omkring i ett mörkt moln, men hon hade inte uppfattat honom så dyster och uppgiven som han tycktes vara nu i nederlagets stund. Hon gick runt skrivbordet och satte sig grensle över honom och lade armarna runt hans hals.
”Mikael, lyssna nu. Både du och jag vet precis hur det här gick till. Jag är lika ansvarig som du. Vi måste rida ut stormen.”
”Det finns ingen storm att rida ut. Domen innebär att jag har fått ett medialt nackskott. Jag kan inte stanna kvar som ansvarig utgivare för Millennium. Det handlar om tidningens trovärdighet. Om att begränsa skadorna. Det begriper du lika bra som jag.”
”Om du tror att jag tänker låta dig ta skulden alldeles ensam så har du inte lärt dig ett jävla dyft om mig under alla dessa år.”
”Jag vet exakt hur du fungerar, Ricky. Du är enfaldigt lojal mot dina medarbetare. Om du får välja kommer du att slåss mot Wennerströms advokater till dess att också din trovärdighet är borta. Vi måste vara smartare än så.”
”Och du tycker att det är en smart plan att du hoppar av Millennium och får det att se ut som om jag har gett dig sparken?”
”Vi har pratat om det här hundra gånger. Om Millennium ska överleva så hänger det på dig nu. Christer är helbra, men han är en snäll jävel som kan bilder och layout och inte vet ett dyft om slagsmål med miljardärer. Det är inte hans grej. Under en tid framöver måste jag försvinna från Millennium, som utgivare, reporter och styrelseledamot; du övertar min andel. Wennerström vet att jag vet vad han har gjort och jag är övertygad om att så länge jag finns i närheten av Millennium så kommer han att försöka knäcka tidningen. Vi har inte råd med det.”
”Men varför inte gå ut med vad som hände — det får bära eller brista!”
”Därför att vi inte kan bevisa ett skit och därför att jag just nu inte har någon trovärdighet. Wennerström vann den här ronden. Det är över. Släpp det.”
”Okej, du får sparken härifrån. Vad ska du göra istället?”
”Jag behöver en paus, helt enkelt. Jag känner mig helt utbränd, på väg att gå in i väggen, som det heter nu för tiden. Jag ska ägna mig åt mig själv ett tag. Sedan får vi se.”
Erika lade armarna runt Mikael och drog hans huvud mot sitt bröst. Hon kramade honom hårt. De satt tysta i flera minuter.