– Ska vi snacka eller joppa? frågar Johan Jönson.
– Sluta med det där, säger Saga.
– Vi behöver titta i Palmcronas dator, säger Joona. Hur lång tid tar det?
De börjar gå mot arbetsrummet.
– Kan den komma att användas som bevis? frågar Johan Jönson.
– Ja, svarar Joona.
– Så ni vill att jag klonar datorn? frågar Johan Jönson.
– Hur lång tid tar det? frågar Joona.
– Du hinner dra några vitsar för Säpo, svarar han utan att röra sig ur fläcken.
– Vad är det med dig? säger Saga irriterat.
– Får man fråga om du dejtar någon? frågar Johan Jönson med ett generat leende.
Hon ser honom i ögonen och nickar allvarligt. Han slår ner blicken, mumlar något och försvinner sedan till Carl Palmcronas arbetsrum.
Joona lånar ett par skyddshandskar av Saga, tar på sig dem och tittar igenom posten i facket, men hittar ingenting speciellt. Det är inte mycket, några brev från banken och revisorn, information från Regeringskansliet, provsvar från Sophiahemmets ryggspecialist och protokoll från bostadsrättsföreningens vårstämma.
De återvänder till rummet där musik stod på när Palmcrona hittades död. Joona sätter sig i en av Carl Malmstenssofforna och rör försiktigt handen framför den isblå, tunna strålen från musikanläggningen. Ur högtalarna strömmar plötsligt musik från en enda fiol. En ekvilibrist frammanar en skir melodi i det högsta registret, men med ett temperament som en nervös fågel.
Joona tittar på klockan, lämnar Saga vid musikanläggningen och går ut till arbetsrummet. Johan Jönson är inte där, utan sitter i köket med sin tunna dator framför sig på bordet.
– Gick det bra? frågar Joona.
– Va?
– Kunde du kopiera Palmcronas dator?
– Det är klart – det här är en exakt kloning, svarar han som om han inte riktigt förstod frågan.
Joona går runt bordet och tittar på skärmen.
– Kommer du åt hans mejl?
Johan Jönson öppnar programmet.
– Ta da, säger han.
– Vi går igenom hans korrespondens den senaste veckan, fortsätter Joona.
– Ska vi börja i inkorgen?
– Ja, gör det, gör det.
– Tror du att Saga gillar mig? frågar plötsligt Johan Jönson.
– Nej, svarar Joona.
– Kärlek börjar med bråk.
– Prova att dra henne i flätan, säger Joona och pekar samtidigt på datorns skärm.
Johan Jönson öppnar inkorgen och drar på munnen.
–Jackpot-voitto, säger Johan.
Joona ser tre brev från skunk@hotmail.com.
– Öppna dem, viskar Joona.
Johan Jönson klickar på det första och Björn Almskogs brev fyller i samma ögonblick datorns hela skärm.
– Jesus Christ Superstar, viskar Johan och flyttar sig undan.
44
Breven
Joona läser brevet, står sedan stilla en stund, öppnar de båda andra breven, läser dem två gånger och går in till Saga Bauer som fortfarande befinner sig i musikrummet.
– Hittade ni något, frågar hon.
– Ja … den andra juni, börjar Joona. Så tog Carl Palmcronas dator emot ett utpressningsbrev från Björn Almskog via en anonym adress.
– Så allting handlar om utpressning, suckar hon.
– Jag är inte så säker på det, svarar Joona.
Han fortsätter att berätta om Carl Palmcronas sista dagar. Tillsammans med Gerald James på Teknisk-vetenskapliga rådet hade Palmcrona besökt Silencia Defences vapenfabrik i Trollhättan. Med största sannolikhet läste han inte Björn Almskogs brev förrän han kom hem på kvällen eftersom hans svar till utpressaren skickades först 18.25. I detta brev varnar Palmcrona utpressaren för allvarliga konsekvenser. Vid lunchtid nästa dag skickar Palmcrona ett andra brev till utpressaren där han uttrycker fullständig uppgivenhet. Efter detta har han antagligen fäst en snara i taket och bett hushållerskan att lämna honom ifred. När hon har gått sätter han på musik, går in i den lilla salongen, ställer sin väska på högkant, klättrar upp på den, lägger snaran om halsen och välter väskan. Strax efter hans död kommer Björn Almskogs andra brev till Palmcronas server och dagen efter det tredje.
Joona lägger upp de fem breven i rätt ordning på bordet och Saga ställer sig bredvid honom och läser igenom hela korrespondensen.
Det första brevet från Björn Almskog, onsdagen den andra juni, klockan 11.37:
Bäste Carl Palmcrona
Jag skriver till dig för att berätta att jag har kommit i besittning av ett prekärt originalfotografi. På bilden syns du sitta i en privat loge och dricka champagne tillsammans med Raphael Guidi. Eftersom jag har förståelse för att denna dokumentation är besvärande är jag beredd att sälja fotografiet till dig för en miljon kronor. Så snart du satt in den summan på transitkonto 837-9 222701730 kommer bilden skickas till dig och all historik av denna korrespondens raderas.
Mvh från en skunk
Svarsbrev från Carl Palmcrona, onsdagen den andra juni, klockan 18.25:
Jag vet inte vem du är, men en sak vet jag, jag vet att du inte förstår vad du gett dig in på, du har absolut ingen aning.
Så jag varnar dig, det här är mycket allvarligt, och jag vädjar till dig:
Snälla, ge mig fotografiet innan det är för sent.
Nästa svarsbrev från Carl Palmcrona, torsdagen den tredje juni, klockan 14.02:
Nu är det för sent, både du och jag kommer att dö.
Det andra brevet från Björn Almskog, torsdagen den tredje juni, klockan 16.02:
Jag ger mig, jag gör som du säger.
Det tredje brevet från Björn Almskog, fredagen den fjärde juni, klockan 07.45:
Bäste Carl Palmcrona
Jag har skickat fotografiet. Glöm att jag någonsin tog kontakt med dig.
Mvh från en skunk
Efter att ha läst igenom breven två gånger ger Saga Joona en allvarlig blick och säger sedan att brevväxlingen innehåller tragedins hela kärna:
– Björn Almskog vill sälja ett komprometterande fotografi till Palmcrona. Det är uppenbart att Palmcrona tror på att fotografiet existerar och det är uppenbart att innebörden av fotografiet är mycket allvarligare än vad Björn har gissat sig till. Palmcrona varnar Björn, han har inte en tanke på att erbjuda honom pengar, utan verkar tro att själva existensen av fotografiet är farlig för dem båda två.
– Vad händer – tänker du? frågar Joona.
– Palmcrona väntar på ett svar, antingen per mejl eller per post, säger Saga. När svaret inte kommer skickar han sitt andra brev där han förklarar att de kommer att dö, både han och Björn.
– Och sedan hänger han sig, säger Joona.
– När Björn kommer till internetcaféet och läser Palmcronas andra brev, ”Nu är det för sent, både du och jag kommer att dö”, blir han rädd och svarar att han ska göra som Palmcrona säger.
– Utan att veta att Palmcrona redan är död.
– Precis, säger hon. Det är redan för sent och allt han gör efter det är egentligen förgäves …
– Han verkar handla panikartat efter Palmcronas andra brev, säger Joona. Han avbryter alla planer på utpressning, nu vill han bara klara sig undan.
– Men problemet är att fotografiet är fasttejpat på Penelopes glasdörr.
– Inte förrän hon åker till TV-huset för debatten så får han tillfälle att ta bilden, fortsätter Joona. Han väntar utanför, ser Penelope försvinna i en taxi, rusar in, möter den lilla flickan i trappan, skyndar in i lägenheten, sliter åt sig fotografiet från glasdörren, tar tunnelbanan, postar fotografiet till Palmcrona, mejlar honom, åker till sin lägenhet på Pontonjärgatan 47, hämtar packningen, tar bussen till Södermalm och skyndar till båten på Långholmen.
– Så vad får dig att tro att det här är något mer än en vanlig utpressning?
– Björns lägenhet totalförstördes i en brand drygt tre timmar efter det att han lämnat den, säger Joona. Brandteknikerna är övertygade om att det var ett kvarglömt strykjärn i grannlägenheten som orsakade eldsvådan, men …