– Nu har vi löst den första gåtan, säger Saga och drar efter andan. Vi vet att fotografiet handlar om att Sudan försöker köpa ammunition trots att det är förbjudet.
– Palmcrona var där, hans pengar på kontot är säkerligen mutor, säger Joona dröjande. Men samtidigt … Palmcrona har ju inte godkänt någon vapenexport till Sudan efter det här med presidenten, det är ju helt omöjligt, det skulle han aldrig få ige…
Han avbryter sig när telefonen plötsligt surrar i hans kavaj. Joona svarar, lyssnar under tystnad och avslutar sedan samtalet. Han betraktar Saga.
– Det var Axel Riessen, säger Joona. Han hävdar att han har förstått vad fotografiet handlar om.
74
En perfekt plan
En ensam pojke av järn, bara femton centimeter hög, sitter med armarna om sina uppdragna knän på Finska kyrkans bakgård i Gamla stan. Tre meter ifrån pojken står Axel Riessen lutad mot den ockrafärgade väggen och äter nudlar ur en kartong. Han har mat i munnen och vinkar med ätpinnarna när Joona och Saga kommer in genom grinden.
– Vad är det du har förstått? frågar Joona.
Axel nickar, ställer ifrån sig maten på kyrkans fönsterbleck, torkar sig om munnen med en pappersservett och skakar sedan hand med Saga och Joona.
– Du sa att du förstod vad fotografiet handlade om, upprepar Joona.
Axel slår ner blicken, andas tungt och tittar sedan upp igen.
– Kenya, säger han. De fyra personerna i logen skålar i champagne för att de har kommit överens om en stor leverans ammunition till Kenya.
Han tystnar ett ögonblick.
– Fortsätt, säger Joona.
– Kenya köper 1,25 miljoner enheter licenstillverkad 5.56 × 45 mm ammunition.
– Till automatkarbiner, säger Saga.
– Exporten går till Kenya, fortsätter Axel tungt. Men det är inte Kenya som ska ha ammunitionen. Den ska vidare till Sudan, till milisen i Darfur. Plötsligt förstod jag allt. Det är ju helt uppenbart att ammunitionen ska gå till Sudan eftersom den köpande parten representeras av Agathe al-Haji.
– Men var kommer Kenya in? frågar Joona.
– De fyra i logen träffas ju efter det att häktningsordern på president al-Bashir utfärdats. Eller hur? Bartóks andra stråkkvartett har bara spelats en gång. Det är förbjudet att exportera till Sudan, men inte till Kenya, till grannlandet i söder är det fortfarande inga problem.
– Hur kan du vara så säker på det här? frågar Saga.
– Carl Palmcrona lämnade över affären till mig genom att begå självmord. Det var hans sista uppdrag och han slutförde det inte. Jag har lovat att skriva under utförseltillståndet i dag, svarar Axel sammanbitet.
– Det är samma ammunition, samma affär. Efter häktningsordern på presidenten har de bara strukit Sudan och skrivit Kenya istället, säger Saga.
– Det här är vattentätt, säger Axel.
– Innan någon fotograferade mötet, påpekar Joona.
– När Palmcrona tog sitt liv var beredningen färdig, alla trodde antagligen att han redan hade skrivit under utförseltillståndet, berättar Axel.
– De blev nog ganska stressade när de förstod att han inte hade det, ler Joona.
– Hela affären blev hängande i luften, säger Saga.
– Jag rekryterades mycket snabbt, berättar Axel. Man formligen satte pennan i min hand för att få mig att skriva under kontraktet.
– Men?
– Jag ville göra min egen bedömning.
– Och det gjorde du.
– Ja.
– Och allt såg bra ut? frågar Saga.
– Ja … och jag lovade att skriva på och jag skulle utan tvekan ha gjort det om jag inte hade fått se fotografiet och kopplat ihop det med Kenya.
De står alla tysta och tittar på den lilla pojken av järn, Stockholms minsta offentliga konstverk. Joona lutar sig fram och klappar hans blanka huvud. Metallen utstrålar kroppsvärme efter en hel dag i solen.
– De håller på att lasta fartyget i Göteborgs hamn, säger Axel med låg röst.
– Jag har förstått det, säger Saga. Men utan utförseltillstånd så …
– Den här ammunitionen kommer inte att lämna Sverige, slår Axel fast.
– Du sa att man förväntar sig att du ska skriva på utförseltillståndet i dag, säger Joona. Kan du förhala det på något sätt? Det är väldigt viktigt för vår utredning att du inte ger dem något besked.
– De kommer inte att sitta och vänta.
– Säg att du inte är riktigt färdig, säger Joona.
– Ja, fast det blir svårt. Affären är redan försenad på grund av mig, men jag ska försöka, säger Axel.
– Det har inte bara med förundersökningen att göra, utan också din säkerhet, förklarar han.
Axel ler och frågar med skepsis i rösten:
– Tror du att de skulle hota mig?
Joona ler tillbaka.
– Så länge de förväntar sig ett positivt besked så är det ingen som helst fara, svarar han. Men om du säger nej så kommer människor att förlora oerhörda investeringar. Jag kan inte föreställa mig hur stora mutorna har varit för att få rätt personer i Kenya att hålla ögonen slutna.
– Jag kommer inte att kunna förhala underskriften hur länge som helst, Pontus Salman har försökt få tag i mig hela dagen. De här personerna kan branschen, det går inte att lura dem, säger Axel precis när hans telefon ringer.
Han tittar kort på displayen och stelnar till.
– Jag tror att det är Pontus Salman igen …
– Ta det, säger Joona.
– Okej, säger Axel och svarar.
– Jag har sökt dig några gånger, säger Salman med sin släpiga röst. Du vet … containerfartyget är lastat, det kostar pengar att ligga kvar i hamnen, redaren har försökt få tag på dig, de verkar inte ha fått utförseltillståndet.
– Jag är ledsen, säger Axel och titttar till på Joona och Saga. Jag har tyvärr inte haft tid att gå igenom det sista för …
– Jag pratade med Regeringskansliet, du skulle ju skriva på i dag.
Axel tvekar, tankarna far iväg i olika riktningar, han skulle bara vilja avbryta samtalet, men harklar sig istället svagt, ursäktar sig och ljuger sedan:
– En annan affär har kommit emellan.
Axel hör den falska klangen i sin egen röst, svaret dröjde lite för länge. Han hade varit på väg att säga sanningen, att det inte kommer bli något utförseltillstånd eftersom de planerar att smuggla ammunitionen till Darfur.
– Mitt intryck var att saken skulle vara klar senast i dag, säger Salman utan att dölja sin irritation.
– Ni tog en risk, säger Axel.
– Vad menar du?
– Utan utförselstillstånd blir det ingen export till …
– Men vi har ju … Förlåt.
– Ni har fått tillåtelse att tillverka ammunitionen, ni har fått ett positivt förhandsbesked och jag har lämnat positiva signaler, men det är också allt.
– Det är mycket som står på spel, säger Salman fogligare. Kan jag hälsa redaren något? Kan du kanske uppskatta hur lång tid det kommer att ta? Han behöver veta hur länge han ska ligga i hamn, det handlar om hela logistiken.
– Jag är fortfarande positiv till exporten, men jag ska gå igenom allting en sista gång och därefter får ni ert besked, säger Axel.
75
Lockbete
Saga Bauer har hoppat rep i femtio minuter på polisens gym när en orolig kollega kommer fram och frågar hur hon mår. Ansiktet är svettigt och sammanbitet, men hennes fötter dansar tillsynes oberörda av det snabba, passerande repet.
– Du är för tuff mot dig själv, säger han.
– Nej, svarar hon och fortsätter hoppa med käkarna hårt slutna.
Tjugofem minuter senare kommer Joona Linna ner på gymmet och går fram till henne och sätter sig på en lutande bänk vid en skivstång.
– Vilket jävla skit, säger hon utan att sluta hoppa. De kommer att pumpa in ammunition i Darfur och vi kan inte göra ett jävla piss.