– Nu vet vi i alla fall vad det handlar om, svarar Joona lugnt. Vi vet att de försöker gå via Kenya och …
– Men vad fan ska vi göra? frågar hon medan hon hoppar. Ta in den där jävla Pontus Salman? Kontakta Europol om Raphael Guidi?
– Vi kan fortfarande inte bevisa någonting.
– Det här är stort, mycket större än vad någon egentligen vill. Inte ens vi vill att det ska vara så här stort, resonerar hon medan hopprepet viner runt henne och tickar i golvet. Carl Palmcrona är inblandad, Pontus Salman från Sverige … Raphael Guidi, han är en gigant … men också någon i Kenyas regering, annars skulle det inte fungera … och kanske någon i Sveriges regering …
– Vi kommer inte att komma åt alla, konstaterar Joona.
– Det smartaste vore antagligen att lägga ner fallet, säger hon.
– Då gör vi det.
Hon skrattar åt skämtet och fortsätter sedan hoppa med hopknipt mun.
– Palmcrona har antagligen tagit emot mutor i många år, säger Joona eftertänksamt. Men när han fick Björn Almskogs utpressningsbrev blev han orolig för att festen var över … så han ringde någon, antagligen Raphael … Men under samtalets gång insåg han att han var utbytbar … och att han i och med fotografiet betraktades som ett problem. Han hade blivit ett problem för de personer som investerat i den här affären. De var inte beredda att förlora sina pengar och riskera sin tillvaro för honom.
– Därför tar han sitt liv, säger Saga och hoppar snabbare.
– Han är borta … och då återstår bara fotografiet och utpressaren.
– Så de anlitar en internationell problemlösare, säger hon andfått.
Joona nickar och hon börjar hoppa med höga knän.
– Om inte Viola hade följt med på båten i sista stund så hade han mördat Björn och Penelope och sänkt båten, säger han.
Saga ökar takten ytterligare och stannar sedan.
– Vi hade … vi hade avfärdat det som en olycka, flämtar hon. Han hade tagit fotografiet, rensat alla datorer och lämnat landet utan spår, helt osynlig.
– Fast min uppfattning av honom är att han egentligen inte är rädd för att bli upptäckt, han är bara praktisk, säger Joona. Det är lättare att lösa problemen om inte polisen är inblandad, men det är problemen han koncentrerar sig på … för annars skulle han inte bränna ut lägenheterna. Det drar ju en massa uppmärksamhet till sig, men han vill vara grundlig och han prioriterar grundligheten framför allt annat.
Saga stöder sig med händerna på låren och svett droppar från hennes ansikte.
– Det är klart att vi skulle koppla samman bränderna med båtolyckan förr eller senare, säger hon och rätar på ryggen.
– Men då skulle det ändå vara för sent, svarar han. Problemlösarens uppgift är att radera alla spår och alla vittnen.
– Fast nu är det vi som har fotografiet och Penelope, säger hon leende. Problemlösaren har inte löst problemen.
– Inte ännu …
Hon slår löst och prövande på slagsäcken som hänger från taket och tittar sedan begrundande på Joona.
– Under min utbildning fick jag se en film från ett bankrån där du oskadliggör en man med hjälp av en trasig pistol.
– Jag hade tur, svarar han.
– Ja.
Han skrattar och hon närmar sig honom, provar lite fotarbete, cirklar runt honom och stannar sedan. Hon sträcker ut armarna med öppna händer och möter hans blick. Hon vinkar honom till sig, mjukt med fingrarna. Hon vill att han ska prova ett slag mot henne. Han ler och förstår referensen till Bruce Lee: den vinkande handen. Han skakar på huvudet, men släpper henne inte med blicken.
– Jag har sett hur du rör dig, säger han.
– Då vet du, svarar hon kort.
– Du är snabb och du skulle kanske få in ditt första slag, men efter det …
– Så är jag försvunnen, fyller hon i.
– Bra tanke, men …
Hon gör samma gest igen, lockar honom till sig, en aning otåligare.
– Men du kommer, fortsätter han roat, du kommer antagligen att gå in alldeles för hårt.
– Nej, svarar hon.
– Prova så får du se, säger Joona lugnt.
Hon vinkar på honom, men han bryr sig inte, utan vänder ryggen mot henne och börjar gå mot dörren. Hon rör sig snabbt mot Joona, följer efter och slår en högerkrok. Han böjer bara på nacken så att slaget passerar över hans huvud. Och som en fortsättning på den lilla rörelsen spinner han runt, drar sin pistol och fäller henne samtidigt till marken genom att trampa henne i knävecket.
– Jag måste säga en sak, säger Saga snabbt.
– Att jag hade rätt, menar du.
– Inbilla dig ingenting, svarar hon med ilsken blick och reser sig upp.
– Om man går in för hårt mot …
– Jag gick inte in hårt, avbryter hon. Jag bromsade för att jag kom på en viktig sak som …
– Då förstår jag, skrattar han.
– Jag skiter i vad du tror, fortsätter hon. Men jag kom på att vi ska ha Penelope som lockbete.
– Vad pratar du om?
– Jag började tänka på att hon flyttar till ett annat boende och precis när jag skulle slå så fick jag en idé. Jag bromsade eftersom jag inte kunde knocka dig om vi skulle kunna prata.
– Prata då, säger han vänligt.
– Jag insåg att Penelope kommer att fungera som ett lockbete för problemlösaren vare sig vi vill det eller inte, hon kommer att dra honom till sig.
Joona har slutat le och nickar bara tankfullt.
– Fortsätt.
– Vi vet inte om problemlösaren kan lyssna av vår radiokommunikation, om han hör allt som sägs över RAKEL … men det är sannolikt eftersom han hittade Penelope ute på Kymmendö, säger Saga.
– Ja.
– Han kommer att hitta henne på något sätt, det är vad jag tror. Och han bryr sig inte om att hon har polisbeskydd. Vi ska göra allt för att hålla hennes placering hemlig, men jag menar, det går ju för fan inte att skydda henne utan att ha radiokommunikation.
– Han kommer att hitta henne, bekräftar Joona.
– Det var så jag tänkte … Penelope kommer att bli ett lockbete, frågan är bara om vi ska vara beredda när han kommer eller inte. Hon får givetvis fullständigt beskydd precis som planerat, men om vi samtidigt sätter Span på att bevaka platsen så kanske vi kan gripa problemlösaren.
– Det är helt rätt … du tänker helt rätt, säger Joona.
76
Den säkra lägenheten
Carlos, Saga och Joona går hastigt genom den långa korridoren som leder till Säpos regioner. Verner Zandén sitter redan i en mjuk soffa och väntar på dem när de kommer. Utan att spilla någon tid på att hälsa börjar han tala så fort de har stängt dörren bakom sig:
– Klara Olofsdotter på Internationella åklagarkamrarna är inkopplad … Det här är en stor insats för rikskrim och Säpo, men vem fan är det vi försöker fånga?
– Vi vet väldigt lite, svarar Saga. Vi vet inte ens om han jobbar ensam, det kan röra sig om yrkesfolk från Belgien eller Brasilien eller överblivna experter från KGB eller var som helst från det gamla östblocket.
– Det är egentligen inte svårt att avlyssna vår radiokommunikation, säger Carlos.
– Problemlösaren vet förstås att Penelope Fernandez är bevakad, att det kommer att vara svårt att ta sig in till henne, säger Joona. Men ibland måste dörrarna öppnas, livvakterna blir avlösta, man måste leverera mat till henne, hon ska träffa sin mamma, en psykolog, hon ska träffa Niklas Dent på GMP och …
Han tystnar när hans telefon ringer, ser hastigt på nummerpresentatören och trycker bort samtalet.
– Vår prioritering är förstås att skydda Penelope, säger Saga. Men i och med att vi gör det får vi också möjligheten att få tag på den man som dödade flera av våra kollegor.
– Jag behöver antagligen inte påminna om att han är farlig, säger Joona. Ingen av oss kommer någonsin att träffa en farligare människa.
Den skyddade bostaden ligger på Storgatan 1 med fönster mot Sibyllegatan och utsikt över Östermalmstorg. Det finns inga lägenheter mitt emot, det närmaste motstående huset befinner sig mer än hundra meter bort.