Problemlösaren träffas av en kula i vänster överarm precis när han går genom svängdörrarna och in i det mörka köket. Han fortsätter längs det rena stekbordet, river ner några rostfria karotter och går rakt fram till en smal ståldörr. Han känner varmt blod rinna över handryggen. Pistolkulan har gjort skada. Det rör sig om hålspetsammunition och han förstår att armens baksida är allvarligt sargad men att artären har klarat sig. Utan att stanna eller undersöka skadan öppnar han dörren till en varuhiss, fortsätter rakt igenom, öppnar den andra hissdörren, kommer ut i en trång gång och sparkar upp den grå plåtdörren. Han fortsätter ut i morgonljuset på en asfalterad innergård med åtta parkerade bilar. Den stora, höga väggen mot saluhallen är gul och helt slät. Som baksidan av en kuliss. Han fäller in gevärets rörkolv, springer fram till en röd, äldre Volvo utan startspärr och sparkar sönder det bakre sidofönstret, sträcker sig in och öppnar framdörren. Automateld hörs inifrån saluhallen. Han sätter sig och bryter upp kåpan kring låskolven, kapar rattlåset, rycker bort den bakre delen av tändningslåset och startar bilen med knivbladet.
80
Tryckvågen
Stewe Billgren har precis sett tolv tungt utrustade poliser springa in genom de båda dörrarna till saluhallen. Han har stått med sin pistol riktad mot den närmaste dörren sedan Mira försvann in tillsammans med kollegan från grupp 5 för mindre än tio minuter sedan. Nu har hon fått understöd. Han reser sig lättad och sätter sig på förarplatsen till bilen. Blåljus blinkar över väggarna långt ner mot Sturegatan. Stewe tittar till på polisradion, på det bleka skenet från RAKEL-enheten som sitter ovanpå den vanliga radion, S70M. Plötsligt ser han en oväntad rörelse i backspegeln. Fronten på en röd Volvo blir synlig i porten till huset intill saluhallen. Den kör långsamt ut över trottoaren och svänger höger på Humlegårdsgatan. Bilen närmar sig honom bakifrån, passerar och svänger in på Majorsgatan precis framför honom. Den ljusa himlen speglas i rutorna och han kan inte urskilja personen bakom ratten. Han blickar upp mot torget igen och ser insatschefen tala i radio. Stewe tänker att han skulle kunna gå upp till henne och fråga efter Mira när ett antal iakttagelser fogas samman i hans huvud. Det sker helt oväntat. Mannen i den röda Volvon släppte ratten helt för att växla. Han använde inte sin vänstra arm. Den svarta jackan blänkte. Den var blöt, tänker Stewe medan hans hjärta börjar slå snabbare. Den vänstra ärmen var blöt och himlen var inte avspeglad i det bakre fönstret. Den ljusa natthimlen som gjorde att han inte såg förarens ansikte var inte avspeglad eftersom fönstret var borta. Baksätet skimrade av glassplitter. Fönstret var krossat och förarens arm var blodig. Stewe Billgren reagerar snabbt och korrekt. Han anropar insatschefen på radion i samma stund som den röda Volvon börjat köra uppför Majorsgatan. När han inte får något svar bestämmer han sig för att följa efter det misstänkta fordonet. Det rör sig inte om något konkret beslut, han reagerar bara och tänker inte längre på sin egen säkerhet. Han startar den civila polisbilen och växlar upp. I samma stund som han svänger in på Majorsgatan accelererar den röda Volvon framför honom. Föraren förstår att han är upptäckt. Däcken spinner skrikande och får fäste. De båda bilarna får upp hastigheten, kör uppför den smala gatan, förbi den nygotiska Trefaldighetskyrkan och fram mot en T-korsning. Stewe växlar upp till fyran, närmar sig bakifrån, tänker att han måste komma upp bredvid och tvinga föraren att stanna. Den ljusa fasaden rakt fram närmar sig med hisnande fart. Volvon svänger till höger på Linnégatan, men svängen är så brant att bilen tvingas upp på trottoaren, in under en röd jalusi. Med väldig kraft krossar bilen några cafébord på en uteservering. Splittrat trä och metalldelar yr omkring. Den vänstra framskärmen hänger lös, skrapar gnistrande i asfalten. Stewe följer efter, gasar på den smala gatan, kommer fram till korsningen, bromsar och svänger, får en sladd och vinner några sekunder i kurvan. Han växlar upp igen och närmar sig den röda Volvon bakifrån. De båda bilarna kör mycket fort nedför Linnégatan. Framskärmen lossnar från Volvon och fladdrar in i Stewes vindruta med en knall. Han tappar fart, men pressar upp hastigheten igen. En taxi på en tvärgata tutar utdraget efter dem. De kör båda ut i mötande fil och passerar två långsammare personbilar. Stewe hinner ana de felplacerade vägspärrarna kring Östermalmstorg. Nyfikna människor har redan börjat samlas. Gatan blir bredare vid Historiska museet och Stewe försöker få radiokontakt med ledningscentralen igen.
– Civilspan bil Alfa, skriker han.
– Jag hör dig, svarar en röst.
– Jag förföljer honom i bilen på Linnégatan mot Djurgården, ropar Stewe i radion. Han kör en röd Volvo som …
Stewe tappar radioenheten, den försvinner ner på golvet framför passagerarsätet när hans bil kolliderar med en bom av trä framför en sandhög. Höger framdäck lyfter från marken, han girar åt vänster, passerar hålet där asfalten brutits upp, frikopplar och parerar sladden åt andra hållet, glider över i det motgående körfältet, får kontroll över bilen igen och trycker ner gasen.
Han jagar efter Volvon, ner mot den dubbelfiliga Narvavägen som korsar Linnégatan med sin grönskande allé. En morgonbuss tvingas tvärbromsa för Volvon. Den sladdar ut i korsningen, den bakre delen svänger fram och slår av en lyktstolpe. En annan bilförare väjer för bussen och kör rakt igenom en busskur. Splitter från glasväggarna yr ut över gräsmattan och trottoaren. En kvinna kastar sig undan och faller. Busschauffören försöker bromsa, däcken dundrar upp på refugen, taket sliter av en stor gren från ett lövträd.
Stewe förföljer Volvon i riktning mot Berwaldhallen, kommer upp bredvid och ser föraren rikta en pistol mot honom. Han bromsar samtidigt som skottet går igenom sidofönstret och passerar en decimeter framför hans ansikte. Hela kupén fylls av yrande, hoppande glassplitter. Volvon kör på en fastkedjad cykel med en reklamskylt för Lindas café. Det smäller till och cykeln fladdrar skramlande över motorhuven och taket och flyger genom luften. Den slår ner på marken framför Stewes bil. Det smattrar till under däcken och stöter hårt i fjädringen.
De kör mycket fort i den branta kurvan till höger mot Strandvägen, rakt över refugen mellan träden. Stewe gasar i utgången av svängen. Däcken spinner mot asfalten. De fortsätter genom den första rusningstrafiken, hör hårda bromsljud och en dov krock, svänger direkt upp till vänster bredvid Berwaldhallen, över gräsrefugen och in på Dag Hammarskjölds väg.
Stewe drar fram sin pistol och lägger den bland glassplittret på passagerarsätet. Han tänker att han kommer att hinna ifatt Volvon på Djurgårdsbrunnsvägen och då ska han ta sig in på den vänstra sidan och försöka oskadliggöra föraren snett bakifrån. Hastigheten närmar sig 130 kilometer i timmen när de passerar USA:s ambassad bakom höga, militärgrå stängsel. Plötsligt lämnar Volvon bilvägen med rykande däck och svänger till vänster, precis efter Norges ambassad, upp över trottoaren och in på gångvägen mellan träden. Stewe reagerar lite för sent och tvingas till en vidare kurva, in framför en buss, över trottoaren, uppför gräsmattan och genom några låga buskar. Däcken smäller till mot kantstenen när han rundar Italienska kulturinstitutet. Han korsar trottoaren och sladdar till vänster på Gärdesgatan och ser omedelbart Volvon.